Trött men glad

Torsdag morgon och jag är trött. Jag är för "gammal" för att vara borta så sent på kvällen ;-)

Jag är dock väldigt glad att jag gick. Velade in i det sista om jag skulle gå själv eller inte, men jag gick. Kom dit strax innan sju och då var det stängt, så jag tog en fem-minuters promenad. Sen fick jag komma in och då fanns det folk där, men jag var den första "publiken" som kom. Löste medlemskap i PIP och satt sen där och väntade och väntade ... Folk började droppa in och inte förrän 20.00 började det på riktigt. Jag satt dock och skrev på mina Paris-vykort så imorgon (läs idag) kan jag posta dem.
Först läste Annika en dikt och sen var det två tjejer som läste dikter och hade mer av performance. Bra, intressant och nytt!
15 minuters paus och därefter blev det musik. Martin (?) från fd Svenska Akademien spelade på sin gitarr och sjönv. Helt underbart! Vilka texter.
Det gjorde ingenting att huvudnumret inte var på plats. Han hade nämligen varit i Västerås under dagen och blev hämtad, så han satt i bilen på väg till Gnesta.
21.45 dök han upp och efter en anhämtningspaus var det dags. Timmen som han "underhöll" gick oerhört snabbt. Det var som en bra predikan, han pratar och skämtar och så med en liten ändring i tonläget eller att han säger någonting annat, så blir det någonting helt annat och tankeväckande av det han säger. Som när han pratade om folk som ler. Helt ok när barn ler, men när en vuxen ler mot en och man börjar fundera på varför ler han, ska man le tillbaka eller inte ... eller när man själv är den vuxna som ler utan anledning, hur känns det då när folk inte ler tillbaka utan är misstänksamma.
Eller som när han berättar om hur Dalai Lama hälsar på alla som en gammal god vän och förväntar sig att alla gillar honom, istället för att fundera på om de verkligen gör det eller inte.

Jag är sååååååååååå glad att jag gick igår, trots tröttheten.