Tuesday, November 24, 2009

Ensam på vägen av Inger Frimansson

Vad jag önskar att Inger hade varit konsekvent i boken.
Den handlar om tjejer. Nu har jag inte boken här så jag kan inte namnen. Men tjejen på framsidan följer med en kompis till stallet - för att titta på när hon rider. Är det inte typiskt för tjejer? Man står där och tittar på och egentligen är det dötrist och kallt och ensamt - men där står man och tittar på.
Julia, en annan "kompis" är också med och rider och när det är dags att åka hem så visar det sig att mamman som skjutsade dem dit inte kan hämta de. Det är för mycket på jobbet, så hon ber de kolla med Julia om de kan åka hem med henne och hennes mamma. Julia svarar att nog bara en av tjejerna får plats i bilen ...
Så typiskt också för vissa tjejer. Att man är taskig mot varandra på det här viset.
Fram till hit så gillar jag boken. Tjejen på bilden bestämmer sig för att ta bussen och inte vara till "besvär" eller höja sin röst och konfrontera den taskiga kompisen om varför hon inte får åka med. Istället går hon och går. Inte hittar hon någon busshållplats utan en cirkus där man hjälper henne.
Jag hade önskat att Inger istället hade skrivit mer om dynamiken mellan tjejerna och hur man löser det. Hur troligt är det att man hittar en cirkus på vägen och får istället rida på en elefant hem?

1 comment:

Minna och Ella said...

Jag förstår inte? brukar det inte finnas elefanter längs med ensliga vägar? Hmmm, trodde jag ;-)