Idag fick jag ett samtal från en fröken. Ett av mina barn hade fått ett sms "Hej mobboffer". Hon har blivit mobbad under en längre tid, men inte med slag utan med att man inte är med henne, blickar, suckar - ni, vet så där subjektivt det kan vara. Men nu blev det konkret. Läraren hade pratat med rektorn och de hade kommit överens om att om ingen erkänner så polisanmäler man det här. Jag åkte upp dit för att vara ett stöd för min dotter och lyssna på vad som händer.
Läraren var så arg så hon nästan grinade när hon började prata om vad som hade hänt och hur oacceptabelt det hela är och att om ingen vågar stå för att ha skickat det här sms:et och be min dotter om ursäkt så skulle det här polisanmälas.
Då vågade en modig tjej säga att det var hon, men att hon hade fallit för grupptrycket. 3-4 andra elever hade fått henne att skicka det där sms:et, MEN halva klassen hade varit i klassrummet och hört efteråt att det hade skickats UTAN att göra något åt det. Och om man inte har mod att säga ifrån så möjliggör man mobbande.
Min dotter och hon som hade skickat sms:et gick in tillsammans med fröken för att tala ut. Jag avböjde att följa med, tyckte det blev fel balans eftersom hon inte hade sina föräldrar med sig.
NU ikväll/eftermiddag ska jag ringa runt till några föräldrar vars barn var med på det här och informera.
Eftersom den här tjejen hade mod nog att säga att det var hon så bryr jag mig inte om att polisanmäla - men nästa gång det händer, oavsett om någon erkänner eller inte - så polisanmäler jag.
Läraren skall också ta kontakt med föräldrar, samt skriva ett veckobrev för att informera om detta där hon talar om vad som sker bland eleverna.
Today I got a call from a teacher. One of my children had gotten a text: "Hi bully-victim". She has been bullied for a long time, not physically but more subjectively done stuff: things that are said/not said, sighs, nobody wants to be with here - you know, things that are hard to prove. But this text was something else. So the teacher spoke with the headmaster and they had agreed that if nobody did confess they would take the matter to the police. The teacher was going to talk to the class after break so I went there to be support for my daughter and listen to what happens.
The teacher was so angry that she nearly cried when she spoke about what had happened and that it is unaccaptable. She also said that if the person who sent the text didn't confess to sending it, then this would be reported to the police. A girl was brave enough to confess, but said that she had fallen for pressure from other students. 3-4 students had been involved, BUT half the class had been in the room at the same time and most of them had heard what had been sent WITHOUT doing anything about it. If you don't have the guts to protest or if you are just not doing anything about it, then you permit that bullying is going on.
My daughter and the one who had sent the text went together with the teacher to talk about the matter. I didn't want to follow and listen, because I felt that it was wrong that only my daughter had her mother with her and not the other girl.
Now, this evening/tonight I will call a number of parents whoose children have been in on it and inform them. I know the teacher will call parents too and also sent out a paper to parents telling them what has been going on.
Since this girl confessed I will not report it to the police, but the next time it happens- whether someone confesses or not - I will report the bullying to the police.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment