This is an author I listened to on Monday and I am not going to translate it. Måndagen den 3 mars åkte vi till Nyköping för att träffa författarinnan Moni Nilsson. Vi = barnen i Bookworms och jag, samt Margareta.
Här kommer en "rapport" från kvällen. Moni hade inte förberett en föreläsning och det berodde inte på att hon var lat, utan på att hon visste att barnen i förväg hade gjort frågor, så efter en kort inledning så började barnen ställa frågor.
Den bok hon är mest känd för är givetvis böckerna om Tsatsiki. Hon får ofta frågan om hon är morsan, men det är hon inte. Däremot är hon mamma till tre barn och det var ett av barnen som hade gett henne idén till Tsatsiki när hon hade tjuvlyssnat på honom och hans kompis i köket. Tsatsiki skulle handla om en pojke som inte ens har en pappa som är död.
Vilken bok är du mest nöjd med? Hoppet, men hon tycker om nästan alla sina böcker. Idén till Hoppet fick hon av en hemspråkslärare som egentligen ville skriva en bok tillsammans med Moni, men det ville inte Moni. Läraren berättade för henne att i klassen hon undervisade gick det en pojke som man sa var nio år, men alla visste att han var minst 12 år. Det var en svår bok att skriva för det mesta hon skriver kommer från hennes eget liv på ett eller annat sätt, men hur det är att vara flykting har hon ingen aning om.
Den första bok hon skrev var Bartalomeus och spöket. Numera kan hon knappt läsa den själv för den känns så mossig. Hon var 26 år när den gavs ut. Den bok hon skäms för att hon skrivit är Smått och gott med Samuel Svensson.
Nu är hon 53 år och har nästan givit ut 20 böcker. En del av hennes böcker är översatta till 18 språk. Det tar ungefär ett år att skriva en bok, men det beror också på hur gärna en bok vill bli skriven.
Vilken bok borde alla läsa? Det var den svåraste frågan hon fått i hela sitt liv och efter en stund svarar hon att det inte finns en sådan bok.
Hur känns det att vara författare? Ibland är det det roligaste i hela världen och ibland är det det tråkigaste i hela världen. Det är omväxlande. Det svåraste är att skriva kort. Ofta är hennes böcker dubbelt så långa än de böcker som ges ut, så hon måste ta bort och ta bort.
Hur ofta skriver du? Varje dag.
Vad läser du? Läser allt, men inte deckare. En bra bok skall ha en bra historia och inte bara vara pratig. Man ska kunna krypa in i huvudet på den det handlar om och inte kunna sluta läsa. En bra bok skall finnas med en efter att man har läst klart den. Författare hon gillar: Per Nilsson, Annika Thor, Cannie Möller, Pija Lindenbaum
Läste du mycket när du var liten? Jättemycket. När jag var liten så läste vi så fort vi hade tråkigt, vi hade ju inte datorer, tv, tv-spel som ni har. Och nu när ni har så mycket annat som lockar så känner jag att jag som författare måste skärpa mig för att ni ska vilja läsa mina böcker.
Ingen i min släkt är författare.
Vilket humör är du på när du skriver? Olika, ibland glad ibland på dåligt humör. Jag har gråtit när en pojke jag skrivit om dör och ibland skrattar jag. När man skriver så är personerna på riktigt.
Hittar du på personer eller tar du med personer du känner i dina böcker? Både ock, jag tar en del egenskaper från folk.
Får du bestämma framsidan på dina böcker? Nej, men jag får tycka till om den.
Vilken är din favoritbok? Den bok jag har älskat mest i hela, hela världen är Barnen på Bråkmakargatan.
Vilken genre skriver du i? Vardagsrealism.
Varför blev du författare? När hon var liten så ville hon bli antingen: balettdansös, författare eller gympalärare. För att bli gympalärare måste man ha höga betyg och det hade hon inte, dansa det gjorde hon, men hon var alldeles för tjock och gillade inte att banta så då fanns det bara författare kvar. När hon skriver en bok så vet hon oftast första meningen, har en känsla om vad den skall handla om och ungefär hur den skall sluta.
Skrev du när du var liten? Jättemycket: dikter, brev, kärleksbrev. Jag skrev inte böcker för det hade jag inte tålamod till. Om jag skrev för långt och tröttnade så lät jag alla dö så att det skulle ta slut.
Hur mycket har du att säga till om när det blir film av dina böcker? Olika. Han som skrev manuset till första filmen var inte riktigt klok och gjorde morsan på fel sätt. Hon blev inte riktigt klok, missbrukade och brydde sig inte om sina barn, så där fick Moni bråka jättemycket för att det inte skulle bli riktigt så. När man gör ett manus, så går det till en regissör som gör ett inspelningsschema och det kan betyda att det blir en helt ny film.
Hon var inte så nöjd med filmerna som hade gjorts, så då startade hon ett eget filmbolag med sin syster. Det är svårt att skriva filmmanus och film är också konstigt. Man är så beroende på regissör, skådespelare, pengar, väder ...
När de spelade in Hoppet så skulle 60 personer åka till Turkiet för att spela in scener, men veckan innan så blev det inbördeskrig där så på en vecka var man tvungna att fixa ett nytt ställe som blev Cypern.
Andra intressen? Karate, läsa, hänga med kompisar, vara med sina barn, åka båt, skärgården, åka skidor ... I filmen Hoppet så kunde Azad knappt lyfta med sina fötter från marken, så för att kunna hoppa var man tvungna att använda massa linor.
Hon lärde sig läsa och skriva när hon började skolan. Hon var sämst i klassen på att stava. I 1:an när man hade rättstavning så var hon den enda som klarat av att stava till klänning och det var så stort så fröken sa det inför hela klassen. Att vara författare handlar inte om att skriva snyggt eller stava rätt, utan att kunna berätta en historia.
Hon vet inte hur hon kom på namnet Tsatsiki, men nu tror hon att det kan ha varit så här: - det var grekiskt - det var gott att säga - säger mycket om morsan som döper sin son till Tsatsiki. Det tog fyra år att skriva Hoppet och sjäva filmmanuset var på 5000 sidor. Allt kom ju inte med så då kände hon att hon bara måste skriva en bok.
Nästa bok skall handla om kärlek och där ska nog Markus och Malin få träffas. Hon skriver aldrig för hand, däremot kan hon skriva idéer för hand. Det går åt massor av papper varje månad, för hon skriver ut det hon skrivit för att kunna ändra.
Bor på Kungsholmen i Stockholm, på samma gata som polishuset.
Vad gör du om du kör fast i ditt skrivande? Sitter och försöker, dammsuger, bryter helt och hållet, tränar karate, springer ...
När hon skrev Tsatsiki och kärleken så fastnade hon när hon skulle skriva kärleksbrev. Hon klarade inte av att skriva som en 10-årig tjej och så var det i två veckor. Till slut frågade hon om hon inte kunde få köpa sonens kärleksbrev (han var vuxen nu), men det fick hon inte för de var privata. Däremot fick hon köpa dem för 100 kr. Nu är det riktiga kärleksbrev med i boken. Filmen Hoppet blev kortare än tänkt för en del scener fick plockas bort i efterhand. Bland annat var scenen där man färgar Nasers hår grönt för dåligt filmad så den kom inte med. Filmen har vunnit 18 priser i hela världen.
Föräldrar är inte alltid bra, men då finns det ofta en annan vuxen som ser en.
Hon gillar hellsings sätt att se på böcker: Alla fåglar i skogen behövs, dvs alla böcker behövs. bara det finns en som läser boken och har behållning av den så är det bra.
Hennes mamma kom som flykting till Sverige under andra världkriget. Hon ville skriva hennes historia, men kunde ju inte eftersom hon fortfarande levde. Istället gjorde hon om det till en saga och skrev "Sejtes skatt"
Råd till blivande författare:
Alla ni som sitter här i rummet är minst tio böcker.
Det är "plättlätt" att skriva en bok.
Att skriva böcker är som att leka ...
Skriv mycket.
Skriv om det ni har varit med om.
Skriv dikter, dagbok, brev ...
Jag ville så gärna sticka klart mina strumpor, men var tvungen att ta en promenad i det vackra vårvädret. Det fanns ingen annan råd än att ta med mig stickningen.
Den här dagen gick jag runt hela Långsjön. Det är något man bara kan göra på våren innan det har vuxit upp allt för mycket. 
Dessa är stickade för SAM 5, dvs en Sock-A-Month och det är mina februari strumpor. Stickade från ett mönster på nätet hos Knit Whimsies blog. De blev alldeles för långa för mig, men det funkar ändå ;-) Snacka om att jag är anpassningsbar i mycket ...
