I skolnära skildringar får vi följa hur forskande arbetssätt förvandlas till ensamma, förenklade situationer med textflytt och sökslumpar. I en skolvärld av obelysta metoder för informationssökning och kritiskt granskande av källor lämnas elever ensamma i samtalet med sina texter och skoluppgifter. Man får en alltför vid ingång till sökningen, satsar på att lösa och redovisa uppgiften och signalerar verksamhet och levererar snygga produkter. Men vad förstår eleverna? Vad lär eleverna?
Mina intryck efter att ha läst boken, är att den digitala klyftan består. Av någon anledning så har man satt likhetstecken med att barn sitter mycket vid datorer=barn förstår datorer.
Det är ofta inte sant. De kan facebook, bilddagboken - men att förstå varför det inte funkar med en webbadress som inte har .se på slutet - att kunna söka, att förstå hierarkier på webbsidor med mera - det förstår de inte. De lämnas oerhört ensamma i sitt sökande.
En annan fundering jag hade var curlandet som lärare gjorde. Istället för att ta med barnen till biblioteket och lära de söka efter böcker - så gick läraren helt sonika till biblioteket och hämtade böcker man kunde tänkas behöva. Säkert i all väl mening, men ... hur ska eleverna lära sig söka om de får böckerna serverade?
No comments:
Post a Comment