När jag körde till Västerås i onsdags så låg det en fågel mitt i vägen. Åkte förbi den, men efter en kilometer så vände jag tillbaka, för det kändes som om den fortfarande levde.
Mycket riktigt, mitt i vägen låg en bofink. Eller rättare sagt – satt. Den såg inte skadad ut, bara omtöcknad så jag tog en tröja och kastade över den och bar den sen ut i skogen. Tänkte att om den nu bara var omtöcknad så hade den bättre chans att klara sig därute än på vägen.
Nej – det blev inga bilder. Såg själv ironin i att den skulle bli överkörd medans jag fotade…
When I drove to Västerås last Wednesday there was a bird in the middle of the road. I passed it, but after a kilometer I turned around, because it felt like it was still alive.
And it was. It sat still on the road, seeming more chocked than hurt. So I threw a t-shirt on it and carried it into the woods. I felt it had a better chance of survival in the woods than in the road.
And no pictures. I saw the irony that it would be run over while I tried to document the irony, so I didn’t even try to photo it.
Hanna
No comments:
Post a Comment