Sunday, October 11, 2009

Krasch, krasch, krasch

Vet ni vad det är? Det är mitt liv som kommer kraschande med stora steg.
Min lilla katt dog igår och jag har så svårt att tackla det hela. Jag var så inställd på att det var maten som skapade alla problem så jag tänkte inte längre än näsan räcker. Det kanske inte alls var, så om jag hade tagit honom till veterinär tidigare så hade det här inte behövt hända. Suck!

Vad jobbigt det är att upptäcka att när man tror att tiden äntligen har gått så långt att man börjar bli människa igen, så är det inte sant. Lik förbannat är man där, tar fel beslut och lyckas inte med någonting.

Do you know what that is? It is my life that crashes with a load krasch. My little cat died yesterday and I have a hard time dealing with it. I was so sure he wasn't feeling well due to his new food, so I didnt think more about it. It might have not been, so if I had taken him to the vet he might not have died. igh!

It is so hard to find out that what you believe is true is not infact true. I finally thought that time had catched up with me, that I started to put my sorrow behind me and enjoy life. But that is not true. Here I am, taking the wrong decisions and failing with everythin.

3 comments:

Su said...

I doubt you are failing at EVERYTHING. You can only work with the facts you've got, Hannah, and do the best you can. It won't be right all of the time. Your kitty may have died no matter what you would have done, and maybe you did something to make her life longer... you can't know. I've lost a cat who was my best friend at a time in my life when people were crashing around me, and made bad decisions another time with another cat. But I would not have been able to make better decisions with what I knew. I sometimes start to beat myself up over it, but then I stop myself because that really was the best I could do at the time. It is what it is, as we say. You can't know everything, it's not humanly possible. But you are certainly entitled to grieve and mourn, and I feel for you. It's so sad. But I think you gave her a super nice life as long as you could. You took good care of her and made it wonderful for her and she was very happy, am I right?

Den hemliga bokvännen said...

Här är din hemliga bokvän som surfade in i ett helt annat syfte. men usch, jag blir berörd av din lilla kisse... Samma sak hände min katt, han slutade äta eftersom han vägrade äta den mat han fick - han var övervktig så vi var tvungna att försöka få ner vikten lite. Men sen så vägrade han äta all mat till slut, och pga det (enligt veterinären) så fick han leverproblem och dog... :-(

Mitt egentliga syfte återkommer jag till i en annan kommentar.

sussu said...

åååh Morot kände sig älskad och det är det viktigaste!!!! :) det är lätt att säga efteråt "men varför gjorde jag inte så här..." när jag köpte Pigge sov han o alla andra katter lekte, dom säger att man aldrig ska välja den katt som är slö eller sover, men jag valde honom ändå... o antagligen hade han diabetes ända från födseln, jag ifrågasatte veterinären varför han är så stor, men dom sa att vissa katter är så. Nu efteråt är det lättare o gå tillbaks o vilja ändra på vissa saker man gjort o inte gjort. Men så funkar ju inte livet. Jag vet o alla andra vet att du älskar dina djur, du gör allt för dina barn, du är en bra människa o syster o mamma o allt du gör gör du med ett gott hjärta! :)