Kringelikrokar

Via en sökning på ordet Gnesta i Flickr så hittade jag bilder från tvinningen i Örebro den 12 september. När jag kollade vem som hade tagit dessa så hittade jag Bibliobusters blogg med följande intressanta inlägg om att byta jobb. Hon hade läst en artikel i DN Debatt som handlade om att kvinnor tjänar mer än män på att byta jobb.
Det är en SCB-undersökning som kommit fram till följande:

• Kvinnor som byter jobb frivilligt får i snitt en löneökning som är åtta gånger högre än för män som byter jobb.
• Kvinnor är väsentligt mer ovilliga än män att byta jobb.
• Att kvinnor visar en större lojalitet mot sin befintliga arbetsgivare leder inte bara till färre karriärsteg. Det ger också ett sämre förhandlingsläge. Arbetsgivare lär sig att kvinnor stannar kvar trots mindre lönelyft, vilket sedan speglas i kvinnors löneutveckling.
• Flera undersökningar tyder på att uppemot en tredjedel av de anställda inte trivs med sitt arbete, sitt yrkesval eller sina arbetskolleger. Ändå törs många med fast anställning inte byta till något som kanske skulle passa bättre.

Det sista är så rätt. Varför stannar man kvar på ett jobb där man inte trivs? Är det för att det har blivit vardag att inte trivas och att det numera hör till? Vågar man inte, man vet vad man har men inte vad man får? Är man inte värd bättre än så? Eller trivs man fast man i ord och handling visar någonting annat?