Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag
och någonting alldeles oväntat sker.
Världen förändras för varje dag,
men ibland blir den aldrig
densamma mer.
Den här dikten av Alf Henriksson tycker jag är så bra! I fredags begravdes Lotta och dikten fanns att läsa i begravningshäftet. Lotta var en vän och arbetskamrat som hade en förmåga att se alla.
Trots att hon varit borta från jobbet ett år så finns det fortfarande minnen efter henne. Jag ser affischer hon skrivit, hennes handstil finns kvar och när jag skickar ett tjatmejl, så kan jag höra hennes påhejande.
Ta vara på tiden - för man vet aldrig hur mycket man har av den.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Trillade in på det här inlägget av en slump. Håller med om att dikten är bra. Någon lämnade den som kommentar till mig inför min pappas begravning förra året.
Post a Comment