Idag åkte vi till Långmaren. Det brukades till 1967 då det övergick i Sörmlands museums ägor och är numera en museigård.
Den siste arrendatorn på Långmaren hette Ivar Karlsson (1902 - 1993). Han bodde på Långmaren större delen av sitt liv och var en traditionsbunden man. Hans farfar kom till gården som arrendator 1885, fadern tog över kontraktet vid sekelskiftet 1900 och i slutet av 1930-talet efterträddes han av Ivar. I början av 1950-talet gifte sig Ivar med Ebba och de fortsatte att driva lantbruket på samma sätt som både farfadern och fadern hade gjort. Ivar på Långmaren blev känd för att han var en av de sista lantbrukarna i Sverige som enbart använde oxar som dragkraft på gården, någon traktor skaffade man aldrig. Gården sköttes med stor omsorg. Backar och dikesrenar slogs med lie och åkrarna gödslades aldrig med annat än kreatursgödsel. Gården var i stort sett självförsörjande; man höll sig med ett par oxar, fem - sex mjölkkor med kalvar, några får, två grisar och höns. 
Här är vi inne i den del av ladugården där oxarna bodde. Vi följer med en guide runt och får lära oss om livet här på 1940-talet.
Pelle är ovanligt rund om magen. Här på Långmaren bakas det tunnbröd i dag och Pelle har köpt varsin påse till mig och mormor. Men han vill att det ska vara en överraskning och därför gömmer han tunnbrödet.
Den siste arrendatorn på Långmaren hette Ivar Karlsson (1902 - 1993). Han bodde på Långmaren större delen av sitt liv och var en traditionsbunden man. Hans farfar kom till gården som arrendator 1885, fadern tog över kontraktet vid sekelskiftet 1900 och i slutet av 1930-talet efterträddes han av Ivar. I början av 1950-talet gifte sig Ivar med Ebba och de fortsatte att driva lantbruket på samma sätt som både farfadern och fadern hade gjort. Ivar på Långmaren blev känd för att han var en av de sista lantbrukarna i Sverige som enbart använde oxar som dragkraft på gården, någon traktor skaffade man aldrig. Gården sköttes med stor omsorg. Backar och dikesrenar slogs med lie och åkrarna gödslades aldrig med annat än kreatursgödsel. Gården var i stort sett självförsörjande; man höll sig med ett par oxar, fem - sex mjölkkor med kalvar, några får, två grisar och höns. 
Här är vi inne i den del av ladugården där oxarna bodde. Vi följer med en guide runt och får lära oss om livet här på 1940-talet.
Pelle är ovanligt rund om magen. Här på Långmaren bakas det tunnbröd i dag och Pelle har köpt varsin påse till mig och mormor. Men han vill att det ska vara en överraskning och därför gömmer han tunnbrödet.
No comments:
Post a Comment