Två månader innan Lisen ska ta studenten tar en kille sitt liv. Han hoppar ner från ett parkerigshus. Lisen börjar skriva brev till honom och berätta om sina känslor och tankar, som är allt annat än rosiga. Hon är blyg, rädd, feg ... Ibland är livet mer skrämmande än döden."Det finns två typer av människor. De som står i mitten och de som står bredvid.
De som står bredvid blir väldigt bra på att lyssna. I alla fall på att se ut som om de lyssnar. Egentligen är det känna de är bra på. Kroppen blir liksom full av känsliga spröt som vet precis när det är rätt tillfälle att skratta, rätt tillfälle att nicka eller att skaka på huvudet.
Den som står vid sidan av vet att de andra när som helst kan vända ryggen till och gå."
...
"Antiloper har väldigt bra hörsel. Det har lejonen också. Men antilopernas hörselsinne är lite bättre än lejonens. Det måste det vara, ananrs skulle det inte finnas några antiloper. Inga lejon heller. Om alla antiloper blev uppätna skulle det till slut inte finnas nån mat kvar till lejonen.
Allt hänger ihop. Inga konstigheter.
En antilop kan aldrig bli ett lejon. Det är viktigt. Kanske det viktigaste av allt. Allt har sin plats."
Ovanstående är två stycken från brevet Lisen skriver den 16 maj. Speciellt det sista stycket tycker jag förklarar på ett bra sätt hur Lisen ser på sig själv.
Klart läsvärd bok!
No comments:
Post a Comment