Hur uppfostrar vi våra barn - egentligen?

Jag har på senaste tiden funderat mycket på hur vi egentligen uppfostar våra barn.

Att ingen ska mobbas, känna sig utanför, bli trakasserad - är ju självklart. Men varför lyckas föräldrar inte få fram detta till sina barn? Vet föräldrar hur barnen beter sig i skolan eller hålls det "inom" skolans väggar?

Huvudlöss, droger - det är sånt vi föräldrar får hem brev om - men mobbningen, klimatet på skolan - varför skrivs det aldrig om det? Hur många är det egentligen som röker hasch jämfört med hur många som mår dåligt?

Är det ok att tjejer och killar som går i korridoren får glopord efter sig? Att man får hemska lappar i sitt skåp? Är det ok att man säger att dig jobbar jag inte med för du stinker? Är det ok att läraren då låter den som säger det byta plats? Vad indikerar det: a) du har rätt, den andra personen stinker eller b) jag bryr mig inte?

ALLA, vare sig man går i skolan eller är 40 och jobbar, ska kunna känna sig trygga där de är. I skolan går man för att lära sig för livet, inte för att förstöra sin eller andras framtid.

Varför ska det vara så f-iing, j-a svårt att förstå!

Lyckades delvis

Igår, onsdagen den 21 april, när jag gick runt en våtmark i Örebro så undrade jag vad jag höll på med. Klockan var 8.20. Temperaturen var runt 0 grader. Det blåste, regnade och snöade.

Inte var det kul, men jag fick en promenad på 40 min. som la grunden till dagens steg 12068. Utan den promenaden hade jag ALDRIG kommit upp i stegen och det var väl den vissheten som fick mig att gå.

Efter det, så trixade jag runt lite i Örebro innan jag hittade dit jag skulle. Jag har ju helt lagt av med att ha koll på läget när det gäller vägbeskrivning. Eller, inte helt. Jag hade med mig en liten eniro karta (som inte täckte ytterområdena där jag snurrade runt) och sen stannade jag vid informationsplatsen vid infarten och tog en turistbroschyr. Den hade också en liten karta, men inte heller där fanns just det område där jag var med. Nåja, jag hittade dit och blev nog inte mer än 10 minuter sen.

Dagen gick i barnkonventionens tecken och efter den vill jag så mycket ... Vad kan jag göra? Hur arbetar Gnesta kommun enligt barnkonventionen?

Sen åkte jag hem i snö och regn. Jag har ju bestämt mig för att om det är en bilresa som tar mer än en timme så ska jag stanna på vägen för att se någonting. På morgonen så åkte jag förbi Nastastenen (den här gången hittade jag den, för jag hade kollat lite bättre på kartan ;-).
Kvällens stopp blev först St. Mellösa kyrka för att fota en till runsten. Och sen åkte jag till Engelbrektsholmen. Den kan rekommenderas. Kanske inte i snö och regn, men om man är ute och åker och vill stanna någonstans för att fika - då är det en jättefin plats! Den ligger vid vattnet, har bänkar för den som vill sitta ... Själva historien kanske inte är den roligaste, för det var där Engelbrekt mördades.

Tyvärr gick inte matintaget lika bra som promenerandet. Kom hem så pass sent att jag såg mig tvungen att handla hamburgare. Till eftermiddagskaffet hade jag också unnat mig en biskvi - men torsdag är en ny dag!

Planering planering, planering

För att mitt nya liv ska lyckas så krävs det planering.

Igår t.ex. missades planeringen när det gällde middagen så jag var nödd och tvungen att handla mat på Nellies. Det gör egentligen ingenting för deras hälsotallrik med bulgur, kyckling och vitlök/fetaostdressing är jättegod - men eftersom jag vill handla så lite färdig mat som möjligt så känns det som ett misslyckande

En annan sak som kräver planering är mina promenader. Vissa dagar känns hopplösa att få till så dem måste verkligen planeras - som idag. Jag ska åka till Örebro för seminarium om barnkonventionen och bara bilresandet tar fyra timmar idag. Så vad gör man?

Jo, man surfar runt på Örebros hemsida för att leta naturstigar/motionsslingor - går upp kl 5, åker kl 6 (dvs en timme tidigare en nödvändigt) för att ta en promenad innan seminariet börjar kl 9 (med kaffe) eller 9.30 (på riktigt)!

Ger mig sjäv en STOR guldstjärna för det!

08? eller inte ?

(Tyvärr går det inte att ladda upp bilden på hästen heller).

Det är länge sen jag flyttade från Södertälje. När jag flyttade hade man ännu inte bytt riktnummer till 08, men trots det lyckades jag känna mig som en 08 idag.

Efter att ha jobbat klart på Kvarnbackaskolan tog jag en promenad. Solen sken ju ...

Kom till en gård med hästar och där går en shetlandsponny och betar på ängen. Jättegullig! Men vänta nu - var är staketet? Jag tittar och tittar, går närmare - men inget staket. Som den goda Gnestabo så går jag till gården för att berätta att ponnyn har rymt. Ut rusar en stor schäfer, tack och lov glad att se mig. Vi går tillsammans till huset, där nyckeln sitter i dörren men ingen kommer och öppnar.
Eftersom det är en gård så finns det lite fler boningshus så jag knackar på nästa hus - och där öppnas dörren. Jag berättar mitt ärende för honom - om den lösa hästen - och jag kan se på honom att vi inte alls är på samma våglängd.

Där jag ser ett problem som ska lösas, en häst på rymmen - där har han inga problem alls. Hästen brukar nämligen vara lös på ängen. Den går där i sin egen takt och käkar gräs - inga problem alls.

Snacka om att jag kände mig som en dum 08. Men nu vet jag det till nästa gång.

18 april Tjärnrundan

Det går inte att ladda upp bilder just nu :-( Och jag som ville ladda upp bilder för att visa att mina trevliga barn följde med mig på promenad.
Vi hade varit på Sigrids dop och efter det så gick vi Tjärnrundan, ÄNgsö naturrservat utanför Västerås.
Pelle (i kavaj), Ninni och Ida följde med. Krisse hade också följt med om hon nu inte jobbat.
Själva rundan blir 5 km eftersom man måste gå från parkeringen till rundans början.

Lördag 17 april

Det är helg, vilket betyder att det är svårare att få in motion än man skulle kunna tro. Jag har dock planerat ... vilket betyder att jag går ner till jobbet idag. Det går bara eftersom Pelle är hemma och kan komma och hämta mig kl. 14 när jag slutar. På vägen ner kan man se spår att våren är här. Både vitsippor och blåsippor har börjat titta fram. Blodbussen är här. Hade tid på mig innan jag skulle vara på jobbet, så jag gick in och frågade hur det gick till. Det slutade med att jag låg där på en brits och man tog prover på mig. Om proverna är ok, så får jag en kallelse så jag kan börja lämna blod. Ännu ett vårtecken. Säsongen för amerikansk fotboll närmar sig. Vi åkte upp till Stockholm för att se på årets första träningsmatch, tillika DIFs första internationella match mot Vålerenga Trolls från Norge, närmare bestämt Oslo. DIF vann med 12-0 och jag njöt av matchen. Det var väl ingen höjdarmatch, vilket man inte kan begära av årets första match - men ändå. Jag gillar amerikansk fotboll ...

Speakern på matchen är suverän. Han tar inte för givet att alla i publiken förstår amerikansk fotboll, så han förklarar av och till. Det gör att även om mycket är grekiska, så förstår jag lite mer och mer för varje match. Nu har jag förstått vad en punt är och när man spelar det.

Vecka 1

Syns det på kartan att jag efter en vecka ligger föra riktkarlen med nästan 25 km? Här har riktkarlen - den lilla vita gubben - tom gått en dag mer än vad jag har gjort. Jag har hela söndagen på mig att gå längre ifrån honom.
Vi är på väg mot Amsterdam ...

För en vecka sedan gick jag med i tappa. se tillsammans med en kompis. Dagen innan satt vi och pratade om vikten: varför man aldrig lyckas, fast man vet hur man ska gå ner i vikt. Just nu är inte det viktigaste hur mycket jag väger, utan jag vill ha är mer energi och ork. Det slutade med att vi bestämde oss för att på söndag så skulle vi börja vår nya dag och det gjorde vi. Jag hade tur som fortsatte vara frisk. Min kompis behövde bara tänka på det nya livet så gjorde hennes kropp revolt - men hon började i alla fall.

Det jag gör är:
- Ingen färdigköpt mat (varken till lunch eller hem) och det fixade jag. Vi har aldrig ätit så gott som nu när jag började med Linas matkasse.
- Promenader varje dag. Fixat - har tom gått till jobbet (tack vare att Pelle var här i lördags och kunde hämta mig). Men det kräver planering att gå varje dag.
- Minst 10.000 steg varje dag. Fixat
- Ingen godis och inget chips. Popcorn är ok och det svullade jag i mig i går.
- Planering, både mat och motion.

Jag har bestämt mig för att köra en månad och sen får jag se. Nu har jag fixat en vecka i alla fall.

Trandansen vid Hornborgasjön

Efter ormarna så åkte vi mot Skara och Hornborgasjön.

Beviset på att jag inte var ensam ;-)

Ormarna

Solsken och lite plusgrader räckte för att få fram ormarna vid Öby kulle. När vi åkte hemifrån var det runt 0 grader, men när vi kom fram hade det stigit till 8 grader.

Ser ni ormen på bilden? Den är alldeles i mitten.

Huggorm

Snok

Påskaftonspromenad

Tänk att glass kan vara så lockande. Jag lovade bjuda på glass hos Kurres, så både Ninni och Pelle följde med på en promenad. Vi passade också på att besöka Gnesta konsthall för att se utställningen med tavlor av Höken. Ovan är ett litet bevis på att våren är här. Såg även nässelfjärilar och en sorgmantel.

Fast när man går i skogen så märker man att det inte är torrt ute. Vi blev rejält leriga av att gå och jag lyckdes också trampa snett och ner i en vattenpöl.

Nu - efter 14094 steg och en promenad som tog 2.10 så är jag rejält slut i benen.

Långfredag

Fick med mig barnen på en promenad till Stendörren. Den som var trögast att få med var Ida, men när hon insåg att jag skulle bjuda på mat så följde hon med. Vi gick Krokholmen runt och sen gick barnen till bilen, medan jag gick tillbaka via Naturum. Fikapaus

Fredagspromenad

Min favoritpromenad här hemma, ner till Långsjön och runt funkar inte. Det är oerhört mycket vatten så man kommer inte över på bron.

Tog en annan väg hem och det betydde att jag såg två tranor som spatserade.