Wednesday, October 22, 2008

True blood och Stephenie Meyer

Idag börjar True blood på Canal+. Jag hade fattat att det handlade om vampyrer som verkligen är på modet just nu - men inte förrän jag läste lite mer idag fattade jag att det handlade om Sookie Stackhouse. Böckerna är skrivna av Charlaine Harris och jag gillar dem. Vilken tur att jag läste det så jag fattade att jag skulle titta på serien.

Första boken heter "Dead until dark" och handlar om det här (enligt sfbok.se): Sookie Stackhouse jobbar deltid som servitris i en småstad i Louisiana. Hon håller sig mest för sig själv och dejtar sällan eftersom hon har ett "problem" -hon kan läsa andras tankar. När hon möter den långe, mörke Bill upptäcker Sookie att hans tankar är helt blockerade för henne. Det skulle vara perfekt om inte Bill hade sina egna problem - han är inte bara vampyr utan hänger också med ett gäng där alla (inte särskilt överraskande) är misstänkta för mord. När en av Sookies medarbetare dör förstår hon att hon själv står näst i tur.

Och på tal om vampyrer så läste jag förra veckan Stephenie Meyers första bok i serien Twilight om Bella och Edward "Om jag kunde drömma". Från www.sfbok.se :
Tre saker var jag absolut övertygad om. Den första var att Edward var vampyr. Den andra var att det fanns en del av honom - och jag visste inte hur stark den delen kunde vara - som törstade efter mitt blod. Och den tredje var att jag var villkorslöst och ohjälpligt förälskad i honom. Isabella Swan flyttar till Forks, en liten regnig sovstad i Washington. Hon förväntar sig att hennes nya liv ska bli lika långtråkigt som staden själv. Men när hon träffar den gåtfulle och förföriske Edward Cullen tar hennes liv en oväntad och farlig vändning. Edward har länge lyckas hålla sin identitet som vampyr hemlig. Men nu går ingen säker, minst av allt Bella som är den person Edward håller mest av. Edward och Bellas förhållande balanserar på knivseggen mellan begär och livsfara.

I höst har det varit en intressant debatt om just ovanstående bok med bland annat tjejerna på Bokhora och Lena Kjersen Edman. Lena skrev en följande i en artikel "Men jag hittar moralism, sexism och våldsam adjektivsjuka."
Sen fick hon följande mothugg från Loveina Khan: "Aldrig har jag väl sett en litteraturpedagog arbeta så hårt på att döda läslust, som Lena Kjersén-Edman i hennes korståg mot Stephenie Meyers "Twilight"-kvartett. I tisdagens DN Kultur sammanfattar hon återigen sina argument varför Meyer är skräp och ifrågasätter alla dem som läser böckerna och gillar dem."

Givetvis svarar Lena i en ny artikel: "Nej, jag tror inte som Loveina Khans att "all läsning är bra läsning". Sexism i böcker är aldrig bra. Och är det inte just när vi "drunknar" i en bok som vi slutar att reflektera över fördomar och taffligt språk?"

Att följa den här debatten har varit intressant och för mig har det kommit att handla om två saker. Dels frågan om all läsning är bra eller inte och frågan om jag har rätt att bestämma vad som är bra eller inte för någon.

Jag tror att all läsning är bra. Lika lite som jag tror att det enbart går att skylla ungdomsvåld på dataspel, lika lite tror jag att tjejer (för det är ju vi som läser böckerna om Edward och Bella) går ut och letar upp liknande farliga killar eller låter oss bli offer längre efter att ha läst den här boken.

Ibland behöver man olika typer av böcker och vem säger att bara för att man fastnar i den här boken att man inte kommer att utvecklas och läsa andra böcker? Lika gärna kan man börja hacka på alla böcker som handlar om kärlek på sjukhuset, harlekinromanerna eller för att nämna en författare bland många Margit Sandemo?

Jag tycker att folk har rätt att läsa vad de vill utan att någon ska komma med pekpinnar eller kvalitetskrav på böckerna. Jag tror aldrig jag har sagt åt en låntagare att det här får du inte låna, däremot så kan jag försöka förklara att boken kan vara för avancerad (jag skulle ju inte rekommendera Meyer till en 8-åring), men jag skulle däremot försöka skicka med en bok till som är mer lämplig så att när hon/han upptäcker att boken är för svår/jobbig så ska det finnas en bok så att de slipper stå utan.

Nå - jag läste ju Stephenies bok, så vad gillade jag den? Jo, jag gillade den. Jag måste säga att jag har så svårt för dessa tonårsböcker som är realistiska och handlar om jobbiga vardagar, misshandel, få barn, abort, våldtäkter, hedersmord. Jag läser det också, men vill ha annat också. Och det här är annat: övernaturligt, vampyrer, kärlek ... Jag gillade boken. Adjektiven som Lena störde sig på, störde jag mig inte alls på. Hon hade ett utdrag i en artikel och när jag läste det citatet så kände jag bara "herregud, vilket dravel" men när jag läste boken själv så missade jag det helt. Kanske hoppade jag över det hela, vad vet jag.
För mig handlar det om en tjej som inte verkar må så bra, hon döljer saker som jag fortfarande inte vet något om efter att ha läst boken, har svårt att passa in, men upptäcker Edward och hur deras attraktion för varandra drar de närmare.
Jag upplevde Bella som mer aktiv i förhållandet och hur hon vill gå längre än vad han vill, vilket jag tycker är ovanligt i böcker.

Så där - tre minuter kvar innan True blood börjar - så nu är det god natt.

1 comment:

ilda said...

Kul att det hända nått i din blogg. Jag började vara orolig för dig. Saknat dina inlägg.
Hoppas allt är bra med dej, barnen och katterna.