Läste klart Michael Alonzos "Ge aldrig upp" som handlar om hans kamp att få vara en del av sin sons liv. Hur han gifter sig med en kvinna som utåt är kärleksfull och god, men som inom hemmets väggar snart visar sig vara en kvinna som slår och misshandlar sin man.
Den börjar med att han är på Apoteket för att köpa ett graviditetstest, glad och lycklig. Däremot får han inte vara med när hans fru testar sig, hon sticker till en kompis och gör det där. Dagen efter ringer hon: "Jag behöver tänka själv, jag har gjort testet och det visar att jag är gravid, men det är inte säkert att det stämmer så jag ska göra om det. Om jag är gravid har jag inte bestämt om jag vill behålla barnet. Det är något jag måste bestämma själv och jag behöver tid att tänka utan att du försöker påverka dig".
Det här är Michaels historia och som han själv skriver i förordet till sin son: din mamma minns det säkert annorlunda".
Han skriver boken till sin son för att visa att han faktiskt ville vara del av sonens liv, hans kamp för att få vara det.
Det jag kan tycka är jobbigt är att boken är en biografi och hur kan jag som läsare veta att det han skriver om mamman är sant? Det kan ju bara vara ett inlägg i en vårdnadstvist. Fast han gör det bra, för mitt minne efter boken är inte hennes beteende utan hans beteende, tankar, känslor, längtan ... Hur hon är skriver han ganska rakt på sak och sen brer han mer ut om sig själv.
Det är en stark bok, som stannar kvar hos en länge.
No comments:
Post a Comment