Silverhästen av Lene Kaaberböl

Jag har så svårt att läsa den här typen av böcker. Visst det är en fantasy och det älskar jag – men när barn far illa och man är taskig mot dem – då mår jag illa och vill sluta läsa. 

Eftersom jag tänkte prata om den här boken nästa vecka på ett bokprat så var jag tvungen att läsa den och den är ”faktiskt” bra. Även när man är taskig mot Katriona så är det bra skrivet och det är väl det som gör att jag vill lägga ifrån mig boken.

 

Det här är första boken i en serie och det har kommit ut två böcker till i den här serien.

Katriona, eller Kat som hon kallas bor i Tre Dalar. Det känns som Sverige  på medeltiden, men det är skillnad mellan män och kvinnor. Kvinnor är de som har rätt att äga och vara bofasta, medan männen inte har rätt att äga någonting. Man gifter sig inte heller, eftersom kvinnorna redan är gifta med platsanden som finns där de bor. Det börjar dock komma rykten att söderifrån så gifter sig män och kvinnor, men det kan man inte riktigt ta till sig i Tre Dalar.

Kats mamma Tess äger ett värdshus och för att kunna freda sig har hon tagit sig en man, Cornelius. Kat och han går varandra på nerverna och hur Kat än försöker så kan hon inte låta bli att reta upp honom. Det slutar ofta i misshandel av Kat. Till slut finns det ingen annan utväg, utan Tess skickar iväg Kat för att bli lärling hos Bria. Tess hoppas att Bria ska ta hand om Kat, adoptera henne och lära upp henne till färgare. Men det går inte som Tess har tänkt sig. Kat vägrar att bli adoptivdotter eller ens fosterdotter till Bria, hon har ju redan en mamma. Så istället för att få en högre rang på färgargården så blir hon en av de lägsta, en strykartös.

Kat har ett hiskeligt humör och som vanligt hamnar hon i trubbel. Hon är med och startar ett formidabelt kisskrig som snart alla lärlingar och döttrar är inblandade i.

Det slutar med att Kat rymmer och där börjar hennes äventyr för att bli en silverryttare från Breda.