Jag fick nummerlapp nr 101 och Linda 102. Innan start så blev vi intervjuade av Södertäljeposten (tror jag). Han hade tänkt göra en efter-målgång-intervju också, men det blev inte av. Tur var väl det, för jag var lite rädd att han tänkte fota oss efter målgång och då var jag inte lika fräscht nyponrosig som innan starten.
Nåja, 20.20 gick starten och vi rycktes med av grupptrycket - sprang första 100 m. Men sen tog vi täten, framför Tove. Toves uppgift var att cykla bakom de som "sprang" sist. Det gjorde hon med bravur. Hon lyckades cykla sakta utan att behöva stanna ... Enda gången hon var tvungen att göra det var när jag helt obstinat lämnade banan och började plocka smultron. Då var det svårt att hålla min stillastående fart.
Ganska snart in i banan, efter ca 2 km, insåg Linda och jag att så här gick inte banan förra året. Förklaringen var ganska enkel. Den gången anmälde vi oss till 2,4 km - den här gången valde vi av någon outgrundlig anledning 6,2 km-slingan. Vi hängde på ganska bra - tills vi kom in vid 5 km. Blåljus, poliser, ambulanser ... två personer hade kollapsat efter målgång.
Det la sordin på loppet för oss, så vi valde att hoppa över den sista kilometern och gick i mål, sista som vi var.
Snitt-tiden var samma som på Vårruset, men med tillägget att benen är och var mycket piggare. Den här gången har jag ben, efter Vårruset hade jag stolpar att gå med.
No comments:
Post a Comment