Ninni och jag hämtade hem katterna från Solna och det gick bra. Mamman som vi numera kallar Snörpan jamade hela vägen till Gnesta. Inte för att jag tror att hon var rädd, utan det lät mer som hon ville prata med oss.
Hemma så sa det bara svisch när kattungarna, Bonnie och Clyde försvann, däremot så är Snörpan social och gillar att kela. Hon är urgosig, i alla fall mot oss. Sina ungar har hon varit ifrån för länge och nu luktar de ju annorlunda så där fräser hon för stunden.
Mina andra katter är jättenyfikna på den nya familjen, så fort vi är inne i Ninnis rum så är de utanför och väntar. Nedan på bilden är det Kurris som ligger och lyssnar på vad som händer i det hemliga rummet.
Idag vände vi dock upp och ner på Ns rum. De senaste gångerna har jag bara sett tre kattungar och jag ville förvissa mig om att alla fyra mådde bra. Till slut hittade vi Bonnie. Hon gömde sig bakom datorn och kände sig tillräckligt trygg där för att vi skulle få klappa henne. Lyckades få upp henne också så att jag kunde ta en bild.
Det här är alltså Bonnie. Hon ser precis ut som Thelma, men har mindre vitt
Idag när jag kom med maten så sprang Louise fram och åt bredvid Snörpan, trots att Snörpan fräste åt henne. Inte förrän Snörpan gick mot henne försvann Louise. Ett framsteg!
Här nedan har ni två bilder på Nayo, en glädjespridare från Månlyckans uppfödning. Om cirka 2 veckor flyttar Nayo hem till oss och vi längtar redan. Som tur är så har Nayo en trevlig uppfödare så vi får åka och hälsa på hos henne och tom kräla på golvet, vilket är vad jag gjorde när jag skulle ta bilderna. Nayo är inte så förtjust i att vara fotomodell så hon gömde sig under skåpet och inte förrän vippan kom fram lyckades vi få fram henne.
Titta på den här bilden, ser ni morrhåren från en annan katt nere till höger?
Nayo har en bror som jag inte tänker skriva någonting om ;-) förutom att han är så underbar.
No comments:
Post a Comment