Midsommarafton på Torekällberget

I år firade vi midsommar på Torekällberget i Södertälje, för första gången någonsin. Slutsats: mycket folk, men det var trevligt att spendera några timmar med familjen: Mormor, Sussu och Isabel, Sanna med familj och Sussus kompis Pia
Alla hade med sig fika, så vi satt under tallen och mumsade.

Det blev inga bilder på ringlekarna. Det var alldeles för mycket åskådare i vägen, så jag lyckades inte ta mig fram.
Tack alla ni som var med.

Nr 101

Igår var det dags för Marknadsloppet här i Gnesta. Kommunen sponsrar sina anställda med t-shirt och anmälningsavgift, så Linda och jag anmälde oss.

Jag fick nummerlapp nr 101 och Linda 102. Innan start så blev vi intervjuade av Södertäljeposten (tror jag). Han hade tänkt göra en efter-målgång-intervju också, men det blev inte av. Tur var väl det, för jag var lite rädd att han tänkte fota oss efter målgång och då var jag inte lika fräscht nyponrosig som innan starten.

Nåja, 20.20 gick starten och vi rycktes med av grupptrycket - sprang första 100 m. Men sen tog vi täten, framför Tove. Toves uppgift var att cykla bakom de som "sprang" sist. Det gjorde hon med bravur. Hon lyckades cykla sakta utan att behöva stanna ... Enda gången hon var tvungen att göra det var när jag helt obstinat lämnade banan och började plocka smultron. Då var det svårt att hålla min stillastående fart.

Ganska snart in i banan, efter ca 2 km, insåg Linda och jag att så här gick inte banan förra året. Förklaringen var ganska enkel. Den gången anmälde vi oss till 2,4 km - den här gången valde vi av någon outgrundlig anledning 6,2 km-slingan. Vi hängde på ganska bra - tills vi kom in vid 5 km. Blåljus, poliser, ambulanser ... två personer hade kollapsat efter målgång.

Det la sordin på loppet för oss, så vi valde att hoppa över den sista kilometern och gick i mål, sista som vi var.

Snitt-tiden var samma som på Vårruset, men med tillägget att benen är och var mycket piggare. Den här gången har jag ben, efter Vårruset hade jag stolpar att gå med.

Parken Zoo

I måndags var vi till Parken Zoo. Egentligen skulle vi ha åkt till Utö, men dels blåste det så mycket och så hade jag fått fel information från Trafikupplysningen. Eller det kanske jag inte hade fått - men det stämde inte med den informationen som jag hittade på deras hemsida. Jag ville åka från Stockholm, men det verkade som om båten gick från Årsta havsbad och det var lite skillnad ... Så Parken Zoo blev det istället.


Denna manvarg är så vacker ...
Älskar uttrycket hos denna Dianaapa. Visst ser man klart och tydligt att jag stör honom.

Långmaren på Mors Dag

Idag åkte vi till Långmaren. Det brukades till 1967 då det övergick i Sörmlands museums ägor och är numera en museigård.
Den siste arrendatorn på Långmaren hette Ivar Karlsson (1902 - 1993). Han bodde på Långmaren större delen av sitt liv och var en traditionsbunden man. Hans farfar kom till gården som arrendator 1885, fadern tog över kontraktet vid sekelskiftet 1900 och i slutet av 1930-talet efterträddes han av Ivar. I början av 1950-talet gifte sig Ivar med Ebba och de fortsatte att driva lantbruket på samma sätt som både farfadern och fadern hade gjort. Ivar på Långmaren blev känd för att han var en av de sista lantbrukarna i Sverige som enbart använde oxar som dragkraft på gården, någon traktor skaffade man aldrig. Gården sköttes med stor omsorg. Backar och dikesrenar slogs med lie och åkrarna gödslades aldrig med annat än kreatursgödsel. Gården var i stort sett självförsörjande; man höll sig med ett par oxar, fem - sex mjölkkor med kalvar, några får, två grisar och höns.
Här är vi inne i den del av ladugården där oxarna bodde. Vi följer med en guide runt och får lära oss om livet här på 1940-talet.
Pelle är ovanligt rund om magen. Här på Långmaren bakas det tunnbröd i dag och Pelle har köpt varsin påse till mig och mormor. Men han vill att det ska vara en överraskning och därför gömmer han tunnbrödet.

Livat på Strömmentorget

Sörmlands Nyheter har haft ett härligt evenemang i Gnesta. Det har varit full aktivitet på Strömmentorget och på biblioteket. Daniel da Silva har varit här. Förutom att lära sex stycken lokala kändisar att dansa salsa, så fick han lära Lars Ohly att dansa vals. Lars är här på sin svensexa.Här har ett paparazzi-foto (fast jag tror nog att han såg mig). Så osynlig var jag inte. Innan det var dags för danstävling, så fick publiken också lära sig att dansa. Här visas vattenspridaren, sen kom gräsklipparen och sist fick vi lära oss att dansa kebab.
Fler kändisar hittade till Gnesta: Dogge Doggelito kom hit och sjöng en stund.

Tjejerna från 2njoy var också här. Idag släppte dem sin senaste singel en cover på Ulf Lundells "Oh lala, jag vill ha dig", som de gjort tillsammans med Dogge Doggelito.

Kärlekens vingslag - vernissage på biblioteket

I torsdags, den 26 maj hade vi vernissage på biblioteket. Det är Mikaela Kayl som har skrivit dikter, som sen Christina Eriksson har använt som inspiration för att måla intuitiva tavlor och Ragnhild Mao improviserade till dessa dikter under kvällen. Här berättar Ragnhild och Christina om att man kan köpa ett cd-fodral på en tavla och då får man tillhörande musikspår, samt dikten den är inspirerad av. Under kvällen lästes en alldeles ny dikt. Christina hade fått läsa den tidigare, men Ragnhild hade aldrig inte hört den. Med inspiration från dikten målade Christina denna tavla och Ragnhild komponerade ett nytt stycke.

Den tavlan kommer att smycka mitt hem, för jag har köpt den. Den ser inte ut riktigt som man kan ana på bilden. Det orangea som finns i mitten på bilden har målats över och det blev det en mer harmonisk tavla.

Den 1 juni kl. 18 är det vernissage på Björnlunda bykrog och jag kan varmt rekommendera det. Kommer nog att åka dit med några arbetskamrater om ingenting kommer emellan.

Kärt barn har många namn - not

Igår var det dags för en efterlängtad aktivitet. Vårvandring med Bertil. Bertil - det är kommunens miljöstrateg som skriver naturtips på kommunens hemsida. Jag har tidigare varit med på en gökotta och bara väntat på nästa tillfälle.

Destinationen var en halvö vid Båven, kallad Klubben.

Vi möttes av dessa nyfikna gutefår. De sprang mot oss och bräkte högljutt.
Visst är det vackert? Nu är vi i närheten av där vi ska fika.
Hur var det nu med kärt barn som har många namn? När vi började gå mot Klubben, så dök det upp en och annan mygga. Sen måste mygg-mistluren gått för det blev bara fler och fler. När vi satt och åt vår medhavda matsäck vid Klubba kyrka så var det svårt att koncentrera sig på maten. Jag tror dock mina medvandrare hade det ganska ok, för alla mygg verkade dras mot mig. Jag måste ha dödat minst 20 stycken ...

Men sen när vi började gå tillbaka ... Det hade mörknat i skogen. Det var fuktigt. Myggen älskade det. De små prickarna som syns dansande i bilden - det är MYGG. Då kan ni kanske tänka er hur det var för oss som gick?

Slutsats: Mygg, itikka, mosquito - Det spelar ingen roll hur många namn jag kan. Myggen blir inte kärare än så.
Den här bilden tar jag bara med för att visa att jag har fattat hur man får dessa solstänk när man fotar :-) Hade det inte varit så förbenat med mygg, hade jag kunnat experimentera mer.

Kom upp i 20 334 steg igår och idag har jag stubbar till ben. Så segt att röra sig.

Die Walküre och andra föreställningar

Igår var jag på opera.

Det var livesändning från Metropolitan och det man sände var just andra delen av Wagners ring: Die Walküre. Jag trodde aldrig jag skulle säga det här, men opera är nog helt ok. Jag vet inte om jag skulle klara av att lyssna på cd-skiva, men att se opera var fantastiskt.

Inkl. två 40-minuterspauser var hela föreställningen över fem timmar. Sändningen blev fördröjd i 30 min. eftersom man inte fick ordning på tekniken, vilket gjorde att det hela var inte slut förrän 11.55. Det blev segt att sitta så länge ...

Om man inte är van att gå på opera, så ska man tydligen inte börja med Wagners ringtrilogi. Efter att ha sett denna så vet jag inte varför det är så. Visserligen sjöng de på tyska, men man hade engelsk textning så det var inga problem. Sen så står ju handlingen ganska tydligt i programmet man får.

Lite intryck:

- Scenografin var stunning i all sin enkelhet. På "stolpar" som kunde rotera så projicerade man bilder av stammar, berg, lava .... så man lyckades skapa en illusion av struktur. Dessa stolpar användes även som "hästar" av valkyriorna i den maffiga valkyrieritten.

- Bryn Terfel som Wotan - påminde utseendemässigt om MeatLoaf.

- Jonas Kaufman som Siegmund var magnifik. Egentligen var hela ensamblen det, men han och Brünnhilde etsade sig mer hos mig.

- I tredje akten, när Wotan och Brünnhilde är ensamma och lyckas förmedla smärtan hos båda - så var jag nära att börja grina.

I Karlstad har Wermlands operan satt upp hela Ringen och spelar några föreställningar i år. Det kostar 2.500 kr att se alla föreställningarna. Efter gårdagens föreställning så är jag faktiskt sugen, men det är för mycket pengar.

I Vadstena ska man ha "Stolthet och fördom" som opera. Det kostar bara 310 kr och vore kanske något istället.

Har dock bokat biljetter till andra föreställningar, officiella generalrepetitioner på Stadsteatern.

- Jeppe på Berget

- Orestien

- Revisorn av Gogol

Varför fotograferar du?

Den frågan ställdes på Fotosidan, som jag har börjat hänga på.

Så här skrev Bengt: "Den frågan har nog de flesta fått, och säkert hittat på några bra svar!

Tex som "Jag fotar för att det är kul!" Men det låter väl lite väl enkelt va? ;) "

Jag har funderat på frågan ända sen jag läste den. Jag har ju alltid kameran med och fotar titt som tätt, men kanske inte lika ofta som jag vill och vid vissa tillfällen har jag slutat helt.

Jag vill dokumentera det jag är med om och det är därför jag fotograferar, skriver dagbok, håller på med scrapbooking, funderar titt som tätt på släktforskning. Fast på sistone är jag inte nöjd med att bara fotografera, för jag tycker bilderna blir tråkiga. Jag vill ha det här lilla extra på mina bilder.

För har jag inte det så ser bilderna från julen eller andra tillställningar precis likadana ut hela tiden. Det är bara kläder och frisyrer som visar att det är från ett annat tillfälle.

Men jag är kluven. Samtidigt som jag vill umgås med släkt och vänner, så vill jag fota och dokumentera, få till de här wow-bilderna som verkligen fångar stämningen och inte bara tillfället. För det är ju som så att om man ska få till bra bilder så måste man ta hundratals bilder och inte bara några stycken. Och hur ska man kunna umgås med folk om man ska ta bilder?

Nedan är lite bilder jag tog på Elins konfirmation. Nästan alla bilder är tagna med manuella inställningar vilket jag är lite imponerad av att jag lyckades. Ingen blixt heller!

Det här är min blyga systerdotter Molly, som spexade. Jag gillar uttrycket i hennes ögon. Kanske hade bilden vunnit på att jag fått med den hon tittade på.
Bild tagen i motljus på dagens huvudperson Elin. Jag önskar jag hade haft modet att fråga om det är ok att jag experimenterar för att få en bra bild. Jag tycker bilden bara är halvbra. Elin är jättefin men jag har missat som fotograf. Skärpan är inte hundra. Jag borde ha arrangerat fotot mer, istället för att bara fota. Ska försöka leka med bilden i photoshop och se om jag kan rädda den något. Mest missnöjd är jag med skärpan ... Där borde jag ha haft autofokus.
Mina underbara systrar: Sanna, Minna och Katri. Den här bilden är tagen med automatiska inställningar, för jag trodde inte jag skulle hinna med att fota den annars.

Fotodialog och Amos Oz

Igår kväll hade vi en fotodialog på jobbet. Johanna Leje som har utställningen kom för att prata bilder och fotografiskt skapande. Vi var tre personer som kom. Jag, I-M från jobbet (som skulle vara kvar 45 min. men blev klar hela kvällen) och så en tjej som kom från Trosa. Det var första gången någonsin som hon var i Gnesta. YAY! trots att vi inte var så många, var kvällen lyckad. Vi tittade på bilder först. Johanna visade de på en duk och sen tittade vi på bilderna via hennes dator. Det var nämligen stor skillnad på hur bilderna såg ut på duken och i datorn. På duken kom de inte alls till sin rätt, så på publikens begäran så visade hon samma bilder en gång till.

På slutet började vi prata om en fotopromenad. Vore det inte kul att ordna en fotopromenad och sen gå tillbaka in och titta på bilderna? Jag gjorde ju det när vi hade fotopromenad i Hölö och det var intressant att få feedback på sina bilder, men också att se vilka olika motiv vi hittade fast vi gick på samma ställe.

Men - den stora frågan är: Finns det intresse för en fotopromenad?

I min bokcirkelbokcafe så har vi bestämt oss för att läsa Amos Oz: Hur man botar en fanatiker och om att skriva. Tanken var att vi träffas den 20 maj för att prata om boken och sen 26 maj åker vi till Stockholm. Amos Oz kommer nämligen till internationell författarscen på Stadshuset. Igår försökte jag beställa biljetter via webben. Jag tänkte att jag beställer fem biljetter så finns det biljetter till en del av de som vill följa med. Jag försökte och försökte och fick bara felmeddelande. Försök igen, försök igen, försök igen.

Skickade till slut ett mejl till supporten och då visar det sig att det bara finns EN biljett kvar till evenemanget. Suck!

Började läsa den tunna boken igår. Den är inte ens 100 sidor lång. Men, men, men - jag måste köpa den. Den är helt underbar. Jag vill skriva i den, stryka med märkpenna, läsa om stycken - JAG MÅSTE HA DEN. Så det blir till att beställa från bokborsen.se.

Min lilla bil, som jag var så glad över, är på verkstan. Den har börjat låta lite för mycket. Min tanke var att jag slagit upp något litet hål, tack vare alla fartgupp vi har. Så igår lämnade jag in den på min favoritverkstad vid Statoil. Urban ringde efter ett tag ... Jag fattade inte allt. Det var ungefär som att lyssna på en läkare - efter ett tag stänger huvudet ner. Det jag fattade var att det är en flex-slang ??? som börjar gå av och att det är väldigt besvärligt att komma åt. Svets var inblandat på något vis. Det var mer om avgassystemet, men om det hade med just det här att göra eller om det var utöver det här missade jag helt att inregistrera. Antingen är det så att om det inte går att komma och att byta bara slangen och då måste kanske allt bytas eller så var det så att det måste bytas oavsett slangen ...

Summan av kardemumman blev i alla fall att min bil blev kvar på verkstan över natten, så Ninni och Pelle fick sova hos Krisse. Pelles bil funkar inte heller för den är urladdad. Själv fick jag en 55 min promenad hem. Tack och lov var det en ganska hyfsad vårkväll och inte snöstorm. Tack vare runkeeper så vet jag nu att det är 4 km hem. Kom upp i 15007 steg igår.

Årets första fotbollsmatch

Idag hade Stjärnhovs IK P96 sin första match för året. Laget blandar i både åldrar och kön. En av spelarna var Ida som ni kan se ovan.
Jag lekte paparazzi. Efter att ha läst tips för bättre sportfotografier i Digital fotografi av Scott Kelby så var jag beredd.

Det gällde att:

• fota kontinuerligt (dvs inte en bild i taget)
• ta över 900 bilder per match. Jag tog 83 bilder och efter att jag har gått igenom bilderna så har jag 51 bilder kvar.
• kunna spelet, så att man är steget före
• ha kameran vertikalt istället för horisontellt.

Det var en oerhört blåsig och kall eftermiddag. SIK tog ledningen, men Åker kvitterade på straff ganska snart. I paus stod det 1-2 till Åker, men sen orkade inte SIK längre. Slutresultatet blev 1-8.

Vi har ju pratat om genus på jobbet och under matchen funderade jag på uttryck som "att man ska kriga" och "trycka till motståndaren". Eller om en tränare under matchen lovar att man ska på läsk och godis om man gör mål på motståndaren inom 10 sek. Säger man så för att peppa det ena laget eller är det för att ge en signal till motståndaren om hur dåliga man tycker de är?

Skunkkalla

Hittade en blomma idag som jag aldrig tidigare har sett. Det är en skunkkalla och den är inte inhemsk här i Sverige, utan är inplanetad.

Antroposofernas trädgård i Järna

Idag var Ninni och jag ute på en biltur. Vi hade två anledningar till den: dels så behöver hon övningsköra lite och sen ville jag praktisera mina fotokunskaper efter två dagars fotokurs. Vi åkte till antroposofernas trädgård i Järna där jag försökte fota blommor i blåsten. Ninni hade tur och hittade en kompis, Urban. Det är pinnen som hon håller i handen som var ett stort stöd och sällskap åt henne.

Valborg

Idag har vi firat Valborg vid Frustuna hembygdsgård. Jag tror aldrig jag varit med om en blåsigare valborg.

Här har vi en bild på familjen Ahlström-Eriksson. Bella är nu tre månader gammal. Och här har vi alla andra. Lite syns det på bilden att det blåser eller hur?
Jag hade läst att det skulle vara en liten brasa på hembygdsgården, men att den skulle vara så här liten var jag inte beredd på.

Magisk kväll i Järna

Ibland så kan man bara inte låta bli att göra saker, trots att man blir ensam för att ingen kan följa med. Jag frågade fyra personer om de ville följa med till Järna på berättarcafe i Gula Villan, men ingen hade möjlighet att göra det. Jag hade då kunnat välja att stanna hemma och skippa det, men jag gjorde inte det. Och det är jag glad för.

Det blev en magisk kväll med där vi fick höra Sagostämmarna och andra berätta och sjunga. Jag njöt hela kvällen. Vi som var där fick höra om det avundsjuka äppelträdet, Moisje och Bajla och deras latkes, Sir Gawain och den gröna riddaren ... De har berättarcafer cirka en gång i månaden och jag kommer att gå på flera.

Verena som är initiativtagare till Sagostämmarna, har också kurser där man lär sig berätta. Det blev jag jättesugen på. Någon gång i framtiden kanske ...

Annat som hände denna onsdag:
Promenad med Linda! Yes!!!!
Ida har färgat håret. Blev jättesnyggt. I mina ögon så är det snyggare än blonderingen. Det rosa gör att hon ser gladare ut.

Derby på riktigt - 28 december

Jag har varit på två derbyn med en veckas mellanrum. Förra veckan var det DIF-AIK, ett derby som lämnade en otrevlig eftersmak med klackbråk, flyende supportrar ... Och så derbyt igår mellan SSK-DIF. Det var precis så ett derby ska vara. Oviss utkomst, sjungande klack så taket lyfter, ingen som var rädd eller behövde fly. Så MYCKET, MYCKET BÄTTRE OCH ROLIGARE. I Södertälje har man ståplats, något som inte finns i Globen. Ninnis kommentar till banderollen: De kan inte ha läst svenska i skolan, för då skulle de veta att man har antingen en punkt eller tre punkter, aldrig fyra ;-) De två ovanstående bilderna tar jag med för att visa var vi satt. Rad tre, ovanför DIF-spelarna. Wow! Försökte få barnen att flörta lite med spelarna (tänk på gratisbiljetter) men de ville inte alls göra det. Spelarna är ju mer i deras ålder än min, om man säger så. Tyvärr saknades en av mina favoriter, Nisse Ekman som ligger på sjukhus efter en stroke :-(
Ska man betygsätta platsen så får den bara en 3:a. Häftigt att sitta så nära spelarna, MEN man ser inte spelet så bra och det märks att de jobbar hårt och svettas!
Sju ordinarie spelare saknades, men "Nisses järnkaminer" (som klacken skanderade) lyfte sig och VANN!!!! Vilket gör mig dubbelt glad för då har jag i alla fall ett rätt på Bomben som jag spelade igår.
Jag spelade två Bomben med tre matcher igår. I den ena hade jag vinst för DIF, AIK (för Krisses skull) och Sverige (JVM). AIK torskade med 8-2 mot HV71. Aldrig mer AIK (inte ens för Krisses skull).
Nästa Bomb spelade jag på vinst för DIF, JYP (Finland) och Sverige. Där har jag i alla fall två rätt i nuläget. Hur det har gått i finska ligan vet jag ännu inte.

Skulle ha gått upp kl.13 för att titta på JVM med Ninni: Ryssland-Sverige. Vaknade till mitt i matchen och då stod det 2-0 till Sverige. Ninni hade inte velat väcka mig utan lät mig fortsätta sova. Nu på morgonen när jag vaknade så hade hon tejpat upp ett papper på tv:n där det stod att det blev 2-0 till SVERIGE!

Dagen har varit bra annars. Linda och jag tog en härlig promenad på 45 min, så jag kom upp i nästan 14.000 steg.

PS: Jag hade 3 rätt av 3 på den andra bomben. JYP vann med 4-2 över TPS. Jag satsade på rätt häst eftersom JYP leder SM-liiga.

Med måtta? Moi???

Så där, nu har det hänt igen och jag har blivit "galen". Att göra någonting med måtta ligger absolut inte för mig ... Så i dag loggade jag in på tappa igen och började om. Kartan är omstartad och den här gången ska jag gå från Stockholm, runt Mälaren och tillbaka igen. Första stoppet är om 42 km och då har jag hamnat i Bålsta. Undrar om det finns någonting att göra i Bålsta?


Sen gick jag med i Friluftsfrämjandet. Inte bara jag, hela familjen (som bor hemma) har blivit medlemmar. Och jag har redan anmält mig till en aktivitet. Jag ska "jaga" varg i februari. Med snöskor och ledd av en rovdjursexpert ska jag vara en av tolv deltagare som ska leta efter vargspår.

Virkat

I min grupp CGThreads så har mönster för augusti kommit upp. Eftersom jag har lite julstämning så blev det julfärger. Just det här mönstret heter Marbled pink, skulle man ju aldrig kunna tänka sig eller hur?

Och sen kör man också MMP vilket betyder Margarets Mystery Projects. Man får skickat olika mönster från henne och sen är det bara att virka. Det här är mitt första MMP1, fyra glasunderlägg. Visserligen använder jag inte glasunderlägg, men jag tycker de passar så bra ihop med duken så jag ska virka fler.

Apropå jul ... Syster Yster - använder du kaffefilter och om du skulle beskriva ditt kök i färg, vilken färg eller färger skulle du säga att du har då?

Päivis mystery

I tre dagar nu har Päivi delgivit oss delar av en mystery-quilt på sin blogg. Jag håller på med det tredje blocket just nu, men tänkte delge er de två första blocken. Jag har ingen aning om vad det ska bli i slutändan ... men spännande och kul är det.

Postcrossing

Fick två kort via postcrossing i veckan. SE-96239 från Elisa i Italien.

SE-78438 från Irishka, Vitryssland. Det här är nationalbiblioteket där.

My christmas journal

My Christmas journal is nearly finished. I just need to bind it and then it will be ready. Seems I have not read the information throughly about the earl bird. It does NOT last til Christmas. The last day is Sept 30th, which was shocking and sad news. Seems like the fun will end sooner than I thought ;-)

June is the month of mini gifts which are : stocking fillers; gifts that we add to other bigger gifts, gifts for the Kris Kringle or Friendship Groups, gifts for people who have everything and appreciate something small, teacher gifts and gifts that you can grab at the last minute for unexpected occasions etc etc.

In Sweden we dont have the tradition of Christmas stockings, or giving gifts to teacher or other people so I was a bit stumped on what to do and for whoom - but while I wrote this I got the solution. Postpals! I can start making gifts for Postpals ... Yes!!! Doing a happy dance