Försöker sy - Trying to sew

För Steven - Only for Steven

Snöstorm - snowstorm

Så här såg det ut lördagen då vi var i Kumla och scrappade hos Stellas.

Här är min bil - vi fick skotta ut den, eller rättare sagt sopa ut den - för vi fick låna en sopborste! De hade ingen skyffel.

Löpare - table runners

Jag har gått med i Päivis syklubb och första mönstret var en löpare. Nedan är mitt första försök - hur jag än vred och vände så blev inte mina block som Päivis.
I have joined a sewing club that Päivi has. Our first pattern was to make a table runner and below is my try. It didn't matter what I did, my runner did not look like Päivis.

Ovanför har löparen blivit som den ska. Det visade sig att jag inte fattade hur man skulle skära blocken och därför blev det inte som det skulle. Jag fick åka hem till Pävi, med tyger, linjal och rullkniv och hon fick visa mig hur det skulle skäras.

Here you can see the runner looking like it should. It turned out I had no clue on how to cut it and that was the reason my didn't turn out the way it should. I had to drive home to Pävi, with my cloth and everything so she could teaach me how to cut at a 45 degree angle.

Rose cottage socks

Rose cottage socks
Originally uploaded by Hanna, Sweden

I have bought ten balls of this colorway, so I have to knit a lot more socks. These ones are made with the pattern rose cottage.
Took longer to knit than the temptation toe-down socks, but not nearly as boring than the other socks.

Temptation toe-down socks

Temptation toe-down socks
Originally uploaded by Hanna, Sweden

I have finished the tempation toe-down socks. Nothing wrong with them, except that they were so boring to knit. Just stockinette. And look at the awful piggy color. I like the orange/apricot color - but the piggy one really destroys the socks for me.

Moderna museet

Jag funderade på att åka med barnen till Moderna Museet i Stockholm, men de vill inte. De är för alltid förstörda av Andy Warhol-utställningen.

Modernt? Det är ju svartvit tv!

The notebook journey

I signed up on the notebook journey. Those who signs up are getting it mailed to them, and then you get to write one page of entry and mail it on to someone else.

I can't wait for it to get here, but I guess it will take time. It has now been sent to no 2 on the list, and I know there are at least 72 people on the list.

Ravelympics

Jag stickar sockor för Ravelympics.
De första jag valde att sticka var Temptation socks och bara i rätstickning. Jag valde dem för att det skulle vara enkelt att sticka, men men men det var ju dötrist att sticka. Egentligen kunde jag ha stickat de på bara några dagar, men det var så dötrist så det tog tid bara för det.

Nu har jag FYRA dagar på mig att sticka två par strumpor. Den ena jag har valt är strumpan för Stickameras sockklubb: Saviano. Snacka om komplicerad strumpa. Den blev inte mer lättstickad av att jag inte märkte att det fanns ett diagram att skriva ut också. Jag skrev bara ut beskrivningen, så diagrammet har jag haft på datorn.

Den andra strumpan är Creme Heart socks. Jag har börjat på båda strumporna.

Ikväll är det bio som gäller. Vi skulle ha sett Sherlock Holmes, men den gick för tidigt. Jag slutar 17 och vi hinner aldrig till Heron City till kl. 18 då bion börjar. Så det fick bli Farsan som börjar 18.30.

Ibland blir man rädd ...

... som igår.

Ninni och jag är hemma och jag sover. Vaknar när jag får ett sms från Ida att hon ska bli hämtad nere i Gnesta. Inga problem, tror jag, förrän jag närmar mig kaminen.

Det är hett runt om hela kaminen och på toppen så ser man hur det glöder orange vid röret. Det är så varmt så själva gjutjärnet blir orange vid röret. Ninni eldar utav glatta livet! Hon har lagt in fyra värmeloggs och det har blivit VARMT! Jag törs inte åka ner så länge det ser ut som det gör, så jag stänger av lufttillförseln till kaminen. Vi måste släcka elden ... När jag märker att värmen börjar mattas och gjutjärnet börjar återfå sin normala färg åker jag ner till Gnesta för att hämta Ida.

Men hela tiden är jag orolig - tänk om det börjar brinna ...

Nu har det gått över sjutton timmar sen vi eldade, så nu borde den ha svalnat. Det har den säkert gjort för länge sedan, men ingen har haft lust att gå upp och elda mitt i natten. Det är kallt utav helskotta hemma, eftersom vi bara har en värmepump igång. Den andra är insnöad och måste skottas fram innan vi sätter på den.

Jag gillar fortfarande vintern!

Det är måndag morgon ...

Ute är det soligt, men -23 grader kallt. Värmepumparna fixar inte riktigt att värma hela huset, så jag borde elda. Men det känns värdelöst eftersom jag inte ska vara hemma utan jobba.

Har tv:n på. Det är OS-hockey: Sverige-Finland. Efter andra perioden står det 3-0 till Sverige. Finland är tyvärr ett gäng krattor. Jag vet inte om det är taktik för att få bättre motstånd efter gruppspelet, men det är inte kul att titta på.

Idag ska jag fota vinterbilder, så jag kan scrappa dessa.

Var uppe på taket igår och skottade bort lite. Det är JÄTTEmycket snö på taket. Eftersom jag tyckte det var lite läskigt, så har jag bett Tobbe om hjälp. Så han kommer över idag och ska skotta taket.

Jag gillar fortfarande snön och vintern. Jag kanske ändrar mig om 30 min då jag ska åka till jobbet. Jag hoppas bilen startar. Jag har motorvärmaren i, så egentligen ska det inte vara några problem. Det är inte motorvärmaren som är problemet, utan eluttaget som jag inte är 100 på fungerar.

Snopen tisdag

Jag har tagit ledigt på tisdag, för jag hade en plan.

Eftersom det är sportlov, tänkte jag åka till Stockholm med Ida och Ninni. Det visar sig att Ida ska åka till Tom Tit i Södertälje med några kompisar.

Nåja, då kan Ninni och jag ha en mysig dag i Stockholm. Det finns bara ett litet problem med den planen. Som Ninni påpekade: Men mamma, jag har inte ledigt. Hon har sportlov vecka 9!

Min bästa vän den här vintern - handduk

Min bästa vän den här vintern har varit en handduk.

Två gånger har jag inte kommit ut från parkeringen. Ett däck spinner och jag kommer varken bakåt eller framåt. Efter lite tankemöda har jag kommit på att om jag sätter en handduk bakom däcket så får jag fäste och kommer loss.

Om någon annan vill använda tipset, så bör man tänka på att handduken ska ligga som ett u runt däcket. Lägger man det bara bakom däcket, så kommer det att slungas iväg när man försöker köra iväg.

Klass 2 varning

I lördags hade vi en klass 2 varning här i Sörmland. Enligt SMHI så betyder det: Väderutveckling väntas som kan innebära fara för allmänheten, stora materiella skador och stora störningar i viktiga samhällsfunktioner. Allmänheten uppmanas att följa upp ny information på Internet, radio eller TV.

Man kan ju tolka det som att om det inte är något viktigt, så ska man hålla sig hemma. Fast jag hade någonting viktigt att göra - vi skulle ju åka till Stellas i Kumla och scrappa - så det var bara att ge sig iväg.

Inga problem dit, även om det gick saktare än vanligt p.g.a. väglaget. Men hem var en helt annan femma. Först så kom vi inte ens ut från parkeringen. Ingen hade plogat, men det hade drivit igen runt bilen så jag hade snö runtom. Vi fick låna en borste (!) från en restaurang, så vi kunde försöka sopa bort snön. Så först sopade jag, sen var det bara att försöka åka fram och tillbaka, vrida på ratten, sopa lite mer ... Om och om igen - men till slut kom vi loss. Vägen var relativt bra, ända fram till Flen. Där kändes det som om det var ett tag sen man hade plogat, så jag körde 60 km/tim till Gnesta. I vanliga fall får man åka 90 km där.

Släppte av alla mina kompisar och när jag hade släppt av Ulla så höll jag på att fastna i snön på hennes väg. Jag gjorde misstaget av att köra in på trottoaren framför hennes port och där hade ingen skottat. Min bil klarar inte riktigt av 25-30 cm snö, men jag lyckades backa och ta sats.

Sen kom jag hem! Här hade ingen traktor skottat! I vanliga fall så skottar han bra, men jag förmodar att nu hade det kommit så mycket och det kanske fanns mer akuta ställen att skotta - lyckades köra nästan ända fram. Men när jag åkte upp på Meteorvägen så kom jag inte upp för första lilla backen. Då är det bara att backa upp på den andra vägen, ta fart och sen åka upp. Det gick inte! Jag kunde knappt backa upp för det var så mycket snö. Men efter lite körande fram och tillbaka, så lyckades jag backa till räckligt för att komma upp - men inte så långt. Kom nästan upp på krönet hos Janne och Maggan, men där vad det stopp. På vägen ligger ca 30 cm snö och min bil klarar inte av att ploga det framför sig. Så det var bara att backa ner och försöka ta lite sats för att komma upp. Om det inte skulle funka så var det andra alternativet att ställa bilen hos någon av grannarna och gå den sista biten upp. Backade nästan till nr 3 och tog sats, vrooom och kom upp för backen.

Väl hemma var det bara att skotta. Jag hade ringt hem för att kolla om barnen hade skottat och det hade dem. Men mycket, mycket tidigare så det hade ju snöat igen. Pelle och jag hjälptes åt att skotta och till slut kunde jag parkera bilen.

Volvo V70

Jag fick en Volvo V70. Är de inte riktigt kloka? Fattar de hur stor den är?

Idag lämnade jag in bilen på Bilia i Södertälje. De ska byta ut huven som är bucklig efter min krock med älgen. Jag har rätt till en hyrbil och det beställde jag på Avis. Man får en hyrbil i samma storleksgrupp som den man har, men om jag hade vetat att det är en Volvo V70 hade jag protesterat och bett om en mini cooper eller någonting liknande. Fattar de inte hur liten jag är och hur stor bilen är?
När jag såg den, så var jag nästan på väg att ringa Avis för att fråga om vi kunde byta ut den. Den är ju jätte, jättestor. Hur ska jag överhuvudtaget veta var jag har bilen när jag kör?

Nåja, som om inte storleken på bilen var ett problem så fanns det annat att fundera på. Som hur startar man bilen? Jag har ingen nyckel, bara en dosa !!! Till höger om ratten så fanns det en knapp, start stop engine. När man trycker på den – så startar inte bilen. Nej, så logiskt är det inte. Efter lite funderande så insåg jag att jag måste stoppa i dosan i hålet bredvid knappen och sen funkar det att starta bilen.

Handbroms?? Finns det handbroms på bilen? Hittar ingen – betyder det att jag inte har någon handbroms? Varför har man ingen handbroms? Är det en automatisk handbroms?

Pip – Pip – Piiiiip – passageraren har inget bälte! Det är inte så konstigt för det finns ingen passagerare, men Volvon tycker att den osynliga passageraren ska ha på sig bälte. Tydligen är min ryggsäck för tung …

Åker iväg, lugnt och försiktigt, med vida svängar för att inte ta emot någonstans. Måste se oerhört roligt ut – syns jag ens bakom ratten?

Strax innan Järna så flashar det till i bilen. Vad var det? Vad hände? Bilens instrumentpanel byter färg. När det är mörkt är displayen ljus med mörk text och när det är ljust så blir den mörk med ljus text. Eller var det tvärtom? Det är nog tvärtom när jag tänker efter.

Stannar i Gnesta för att hämta lite saker. Rusar in till Malin – har du kört Volvo V70 – har jag en handbroms och hur öppnar jag tanklocket? Hon påstår att det kan sitta en handbroms till vänster om mig och tanklocket är ju inga problem. Det är ju bara att toucha locket så öppnar den sig. Jag touchar och touchar och touchar, både då och senare – men inte blir det något sesam öppna dig.
Handbromsen hittar jag. Det är inte en spak att dra i som jag letar efter, utan på instrumentpanelen så sitter det en liten pull/push handtag. Det är min parkeringsbroms, som dessutom är halvautomatisk. Om jag börjar köra bilen så släpper den själv. Jisses!

Morgonen efter fattar jag hur jag ska öppna tanklocket. Det är en knapp till vänster om panelen som man trycker på. Vicken tur, då slapp jag ringa Avis och säga att nu står jag och ska tanka, hur öppnar jag tanklocket.

Eller vänta – bilen är en Flexifuel, vad tankar man en sån med?

Bryssel or Berlin???

What do you say? Brussels or Berlin for a day trip in March.
Cost 104 kr.

Walk

I did it - I have walked my first minutes for the Idita walk this year.
I took a 35 min long walk in Stjärnhov during lunch. I went down to the river to look at the mallards that are getting into the spirit of spring. Guess what they were doing? At least one pair!

The walk was lovely and my cheeks are burning red right now.

Idita-walk

I totalle forgot that the Idita-walk began yesterday. But it is not too late to join, you have until Feb 15th to join.

The Idita-Walk is an event to promote physical fitness in the spirit of the Iditarod Sled Dog Race.

The Iditarod Sled dog race is 1049 miles long from Anchorage to Nome, Alaska. To complete the Idita-Walk, simply walk 30 minutes a day for 35 days between February 1, 2010 to March 31, 2010 for a total of 1049 minutes (any combination of minutes will work - just reach 1049 during the 59 day event!).

Come on - YOU can do it. It only costs 10 dollars to be part of it and for that you get a pin ;-)

Rose cottage socks - casting on

I began casting on Rose cottage socks. Sudden wanted to sit with me and had no problems squeezing in. It made the knitting a bit harder, but I managed.

One last item for January

Four minutes before midnight I finished his bowl. The embroidery in the middle is by Linnea from Linneaartline. Sh emakes stunning embroideries.

Kristina socks

I joined Sockklubben this year. And these are the first socks I knit. They are named Kristina. I liked to knit them and the pattern was easy to memorize. Although I was a bit lax in counting the rows, so I didn't always know where I was.

One more hat

Another knitted hat. This is for my gorgeous looking sister Sussu, the jetset sister.

Walk today

I was tired of being indoors being sick, so I put on a lot of clothes and took it slow, forced Ninni to take a walk with me and off we went. Appr. -8 Celsius outdoors. But it was absolutely stunning outdoors

A close-up of Ninnis hair. Do you see the white stuff? That is ice on her hair!!

January tea towel challenge

I entered a competition where you should take an existing tea towel and make it into something useful. This is what I made today. I have used two tea towels, both of them old and that I have inherited from DH side of the family. Do you see the monogram on the table runner. And in the box, the inside of it is from a tea towel. The bowl was supposed to look like this, but I did the joining in the wrong place.

Radio i bilen - radio in the car

Efter att strömmen bröts i bilen i början på året, så har radion inte funkat. Man behöver en kod och efter att man har slagit in den så ska man trycka på en knapp på fjärrkontrollen. Fjärrkontrollen!!! Koden hittade jag efter lite letande, men fjärrkontrollen?? Som jag har letat. Igår var jag i Södertälje för att besiktiga om bilen och då passade jag på att gå in på Bilia. Följande dialog utspelade sig:

- Hej! När strömmen bröts på min bil
- Koden?
- Ja, men den har jag hittat. Men fjärrkontrollen är spårlöst borta. Kan man köpa en ny?
- Fjärrkontrollen är spaken du har vid ratten.
- Lägg av!!!

'Nu funkar radion.

Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet) av Anneli Jordah

Det här är romansen mellan Ellen Key och Urban von Feilitzen i slutet på 1800-talet. Eller romans och romans, den fördes mest via brev och bara några träffar (som alla skedde publikt).

Vi får föja Ellen mest, Urban bara genom brev. Urban är godsägare, gift och far till fyra barn som betyder allra mest för honom. Trots alla vackra ord om hur viktig kärleken är mellan makar, så stannar han till Ellens sorg kvar lojalt hos sin hustru och barn. Hur hon än försöker övertala honom så går det inte.

Första delen tyckte jag var lite seg och lyfte bara i brevväxlingen - men resten var en fröjd att läsa. En kort och underbar bok.

Layout - Ida tärna

Layout - Ninni fotar

Layout - Köpenhamn here we come

Layout - Kastellet i Köpenhamn

Den lille havsfruen layout

Promenad - walk

Igår så tog vi en promenad. Kjelle har plogat en 6 km lång bana på Frösjön och den gick vi. Det tog 1 tim och 20 min, men var underbart. Trots snö och blåst. Är inte van att gå så långt nu så idag känns det i låren. Foto kommer

Yesterday I took a walk with two friends. Kjelle has ploughed a 6 km long path on Frösjön (a lake) and that is what we walked. It took 1 hour and 20 min and was wonderful, despite snowing and wind. I am not used to walk that far so today I can feel it in my thighs. Photo is coming.

Hoppsan något gick fel - Oops something went wrong

Försöker gratta Pelle på fb, men det funkar inte. Får bara felmeddelanden hela tiden. Nåja, vi har ju ringt och väckt honom redan - men i alla fall: GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN PELLE!

I am trying to congratulate Pelle on fb, but it doesn't work. I get an error message all the time. Well, we have already called and waken him up - but still: HAPPY BIRTHDAY PELLE!

Hon heter Beatrice av Bo R Holmberg

Det börjar dyka upp böcker, speciellt på ungdomsavdelningen där man blandar text och bild. Den här boken är en sådan.

Den handlar om en kille som går på folkhögskola. Han är där för att ta tag i sitt liv efter en stökig tid med fylla och slagsmål. Väl där bir han besatt av Beatrice som går på teaterlinjen. Dock har hon redan en kille och hur gärna han en vill så vågar han knappt prata med henne. Hade han bara lite i sig, så skulle han våga - men utan?

I boken har hans svenskalärare fått honom att skriva berättelsen om vad som hände mellan honom och Beatrice. Det bir ett spännande pussel, vad är sant och vad är inte sant? Hur ärlig kan man vara mot sig själv? Kan man skriva vad som egentligen hände eller försöker man hela tiden ändra på texten för att man själv ska låta bättre än vad man var?

Dvärgarna från Terra av Lise Bidstrup

"... och ingen har ännu något svar på hur hålen uppstår eller var barnen som har försvunnit tar vägen. Polismästaren Vagn Christiansen från polisens specialenhet säger att det inte finns några som helst tecken på att det handlar om terrorism, men att polisen ännu så länge står på bar backe. Man arbetar över gränserna, men Vagn Christiansen anser ..."

Någon som snart ska få veta vart barnen tar vägen är Martin. Han är ensam hemma då huset skakar till, ungefär som någon slår i dörren. Nästa skakning är värre. Han faller och slår huvudet i städskåpet. Nästa skakning är ännu värre och Martin märker att körsbärsträdet ute i trädgården börjar växa. Men det är inte sant, istället är det han som sjunker. Han sjunker ner genom jorden och förlorar medvetandet.

När han vaknar är han inlåst med fyra andra barn. Han befinner sig i Terra, fången hos dvärgarna. Dvärgarna är på jakt efter ett speciellt barn, med vars hjälp de kan starta ett krig mot människorna.

Det här är första boken i serien Dvärgarna från Terra. Det finns fyra böcker.

Paris i november

Layout med Krisse

Krisse med mössan jag stickade till henne.

Layout på Ida

Ninnis två mössor

Hemligt brev till hela världen av Ulf Nilsson

Det här är fjärde boken om Johnny och liksom sina föregående böcker så är det en lågmäld deckare.

Den här gången är det danskan som får problem. Någon är inne på internet via hennes nätverk och man kan läsa små fragment av den andras meddelanden:

Touch of death. Fyra kalasjnikov klara. Behövs tjugo till.

Eftersom nätverket bara når 100 m runt omkring så måste det vara någon i närheten som är ute efter tjugo kalasjnikov. Med hjälp av en sniffer så får Johnny fram att denna någon bor alldeles i närheten ... men vem är det och varför vill den ha kalashnikovs?

Lågmäld bok som sagt, med en tvist. Underbar att läsa och sen diskutera med barn. Ska fundera lite om jag inte ska göra det med mina Bookworms.

Kulor i hjärtat av Cilla Naumann

Åtta noveller om Tom.

Tänk er att du är på väg hem. Det är mörkt och du cyklar. Ingenting ovanligt med det, men tänk om det händer något? Tänk om någon skjuter på dig och när du ligger där på marken efter att ha trillat så fortsätter samma person att skjuta på gatlyktorna. En efter en så släcker han lamporna och det blir mörkt ...

Den gemensamma nämnaren för alla novellerna är att man får följa Tom och det han upplever. Författarinnan lyckas beskriva känslan av hur man tappar bort någon, hur det är att vara kär och osäker med mera, så att man verkligen känner det själv.

Den här boken ska jag prata om på måndag inför en åk 7. Av de 5-6 böckerna jag ska prata om så är det här en av de bästa.

Nudelbagaren av Ma Jian

Det här är en vass och rolig roman om livets absurditeter och grymhet i det moderna Kina.

Varje vecka träffas två vänner för att äta middag tillsammans. Den ene är författare, den andre är professionell blodgivare. De båda vännerna utgör ett udda par, där en strävar efter att briljera intellektuellt, medan den andre har blivit rik på sin gränslösa entreprenörsanda. Under en kväll med ett övermått av mat och dryck, börjar författaren berätta om sitt arbete. Han inleder med klagomål över den historia om en kommunistisk hjälte han måste skriva men sedan avslöjar han vilka skrönor han vill berätta, om han bara hade den friheten.

Här kommer ett stycke från boken som jag tycker beskriver absurditeten bra:

"Tyvärr visade det sig efter invigningen att många unga kvinnor begick självmord genom att hoppa från bron. Broadministrationen var därför tvungen att sätta upp följande anslag: "Hopp från gångbron i syfte att begå självmord räknas som upplopp och straffas med minst två års fängelse" Då stabiliserades situationen. Man lät också montera taggtråd på broräckena. "

Boken består av noveller med namn som Övergivaren eller Den övergivna, vilket på ett bra sätt beskriver att inget är säkert. Är man å ena sidan är man den som överger eller är man kanske den övergivna?

Författaren blir en favorit och jag ska definitivt läsa mer av honom.

Känslan av att hoppa av Ingrid Olsson

Två månader innan Lisen ska ta studenten tar en kille sitt liv. Han hoppar ner från ett parkerigshus. Lisen börjar skriva brev till honom och berätta om sina känslor och tankar, som är allt annat än rosiga. Hon är blyg, rädd, feg ... Ibland är livet mer skrämmande än döden.

"Det finns två typer av människor. De som står i mitten och de som står bredvid.
De som står bredvid blir väldigt bra på att lyssna. I alla fall på att se ut som om de lyssnar. Egentligen är det känna de är bra på. Kroppen blir liksom full av känsliga spröt som vet precis när det är rätt tillfälle att skratta, rätt tillfälle att nicka eller att skaka på huvudet.
Den som står vid sidan av vet att de andra när som helst kan vända ryggen till och gå."

...

"Antiloper har väldigt bra hörsel. Det har lejonen också. Men antilopernas hörselsinne är lite bättre än lejonens. Det måste det vara, ananrs skulle det inte finnas några antiloper. Inga lejon heller. Om alla antiloper blev uppätna skulle det till slut inte finnas nån mat kvar till lejonen.
Allt hänger ihop. Inga konstigheter.
En antilop kan aldrig bli ett lejon. Det är viktigt. Kanske det viktigaste av allt. Allt har sin plats."

Ovanstående är två stycken från brevet Lisen skriver den 16 maj. Speciellt det sista stycket tycker jag förklarar på ett bra sätt hur Lisen ser på sig själv.

Klart läsvärd bok!

Glöm mig inte av Anne Cassidy

Så här står det på Raben-Sjögrens hemsida:

En liten flicka, Jade, blir bortrövad från sin säng mitt i natten. Dagen efter bortrövandet knackar polisen på hemma hos Stella, som bor längre ner på gatan. Bara Stella vet att hennes mamma ljuger när polisen frågar var hon var när Jade försvann. Och hon blir chockad när det visar sig att hennes mamma är huvudmisstänkt.

Det förflutna hinner ikapp mamman och en händelse som ägde rum för över tjugo år sen kommer återigen upp till ytan. Det var ett barn som försvann även då, Stellas mamma var barnvakt och barnet blev bortrövat av en man i en svart bil.

Anne Cassidy berättar de bägge historierna parallellt och de två fallen avslöjas bit för bit. Hon berättar rakt och enkelt om ovissheten och hon låter historien bära. Resultatet blir mycket spännande läsning.

Boken är väl bra, men jag tycker den lyfter mest när det handlar om mamman och det hon som hände henne och det hon blev utsatt för. Det är något med boken som jag inte kan sätta fingret på. Kanske att man säger att det är en thriller, men jag tycker att den saknar drivet framåt som thriller. Den handlar ju mest om Stella och hennes mamma, hur de upplever det hela.

Författaren, Anne Cassidy har en egen hemsida. För den här boken har hon fått ett pris. Elever har röstat fram den som 2009 års bästa ungdomsbok i England ?

Undergångarens sånger av Bodil Malmsten

Jag har ganska många favoritförfattare numera. Jag tror det blir på det viset när man har läst hela sitt liv. En av dessa är Bodil Malmsten. Jag har precis läst ut hennes Undergångarens sånger, som gavs ut 1988.

Den här boken består av femton passionshistorier om åtrå, besatthet, ömhet och ond bråd död.

Hon har en lågmäldhet mitt i all passion som passar mig. Historierna rullar på och helt plötsligt, mitt i historien har något hänt - bara på ett ögonblick - och ibland måste jag gå tillbaka och läsa om för att se att jag verkligen fattade rätt. Alla historier lyckas med konststycket att ge mig något. Ibland stannar jag kvar och funderar över en mening. Visst är det märkligt hur en del meningar lyckas träffa en mitt i "bulls eye". Om jag under hot var tvungen att välja ut några historier så är det nedanstående:


- Yrkesverksam sjuksköterska. Älskar slutet på den historien
- Sju sekel
- Åtrå
- Undergångarens sånger

Söndag - Sunday

Ida och jag har varit på gudstjänst i Frustuna kyrka. När vi kom så var vi de första besökarna. Tack och lov så kom det fler, så vi blev 13 st besökare. Som vanligt så hade jag inte tänkt på att ta med pengar till kollekten, men där kom As mamma till min räddning. Jag lånade 10 kr. Det enda jag själv lyckades skrapa ihop var 4 kr, som Ida fick lämna.

Idag är det första söndagen efter nyår. Idag handlade predikan "De kom till Jerusalem, och han gick till templet. Där drev han ut dem som sålde och köpte. Han välte omkull borden för dem som växlade pengar och stolarna för dem som sålde duvor, och han lät ingen bära något med sig över tempelplatsen. Han undervisade dem och sade: Står det inte skrivet: 'Mitt hus skall kallas ett bönens hus för alla folk?' Men ni har gjort det till ett rövarnäste. Detta hörde översteprästerna och de skriftlärda, och de sökte efter ett sätt att röja honom ur vägen. De var rädda för honom, eftersom alla människor var överväldigade av hans undervisning. När det blev sent lämnade de staden. "
Katariina Sjöblom pratade om att värna kyrkan som en plats för tro och sökande. I gamla Sovjetunionen så gjorde man om kyrkor till lagerlokaler och idrottshallar. Man behöver inte alltid göra om allt.

Om jag försöker göra hennes predikan lite personlig, så tänker jag så här: Man behöver inte alltid göra om allting eller skaffa nya saker. Det kan så lätt bli kejsarens nya kläder över det hela. En annan sak jag tänker efter hennes predikan är att det är inte det yttre som betyder så mycket, utan det inre.


Idag sjöng vi psalmen 399 som jag gillar. "Vi bär så många med oss" heter den och påminner om "Mina barns historia" av Susanne Alfvengren som spelades på Björns begravning.

Efteråt tog vi en 35-minuters promenad i solskenet. Det var -8 grader kallt, men ganska okej så länge det inte blåste.

Skolavslutning 2009

Ida och Ninni på deras skolavslutning 2009. Kit jag använt är Sherbet twist av Lindsay Jane och Blossom av Krista. Ida and Ninni on the last day of school in 2009, before the summer holidays. It is made with two kits:Blossom by Krista and Sherbet twist by Lindsay Jane.

Minna och Molly

Minna och Molly. Jag har använt samma kit här: A Christmas carol av Verena design. This is Minna with her daughter Molly. I used the same kit: A Christmas carol by Verena design.

Isabel och Sussu

Isabel öppnar sina presenter. Kitet jag har använt heter A christmas carol av Verena design. This is Isabels first christmas. The kit I used is A Christmas carol by Verena design.

Ella bakar pepparkakor - Ella bakes gingerbread

Kitet jag har använt heter gingerbread dreams. The kit I used is named gingerbread dreams.

Layout från dagens promenad - Layout from todays walk

Kitet jag har använt är Snow cool av Dawn Wilson.
The kit I used is Snow cool by Dawn Wilson

Promenad - walk

7 grader kallt och snöar. Jag fick med mig Ninni och Pelle på en promenad runt sjön.

It is snowing and -7 degrees cold. I got Ninni and Pelle with me on a walk down to the lake.

Glass - ice cream

Fick en överraskning när jag öppnade kylskåpet. Någon har lagt in glass i kylskåpet och med någon så menar jag ett av barnen: Pelle, Ninni eller Ida.
Glassen har smält över bregottpaketet, så just nu känner jag inte för frukost.

I got a surprise when I opened the refrigerator. Someone has put icecream in the refrigerator and with someone the suspects are: Pelle, Ninni or Ida.
The ice cream has melted over the butter, so right now I am off breakfast.

Ella 3 år - Ella 3 years

Boken om allting av Guus Kuijer

Jag har fått en ny favorit. Den nederländske författaren av Guus Kuijer.

I den här boken berättar han om pojken Thomas, vars enda önskan är att bli lycklig när han blir stor. Han är nämligen inte lycklig som barn. Hans familj består av en dominant pappa, som inte drar sig för att slå både sin fru och Thomas. Som tur är så får han hjälp, både av Jesus och tant Van Amersfoort.

En helt underbar bok.

Årets första promenad - This years first walk

Har nyss tagit en promenad. Det var mörkt och -7 grader, men skönt när man väl kom in och var klar med promenaden. Tog med mig en ficklampa för säkerhets skull, men den behövdes inte.

I have just come in after taking a walk. It was dark and -7 degrees Celsius, but it felt very good to come inside after I had taken the walk. I brought a torch with me, but I didn't need it.

Projekt 365 - Project 365

Projekt 365 tror jag började som ett fotoprojekt. Man skulle ta ett kort om dagen under 365 år. Sen har det poppat upp lite olika projekt och nedan har ni mitt. Jag ska försöka göra 365 layouter under 2010. Nedan har ni min första och den är från 27 dec. 2009 när Ninni skulle göra köttbullar efter ett recept som hon fått av Minna (jättegoda!!!). Ida hjälpte till, men ville inte vara med på bild. Ninni däremot vill vara med på bild, men kan inte låta bli att göra miner. Jag tror hon tittar för mycket på Top Model. Project 365 began as a photo project, I believe. You were supposed to take one photo each day for 365 days. After that different projects have popped up. And for 2010 I am joining one of them, which is to make a layout each day during 365.
The above is from when Ninni were going to make meatballs after a recipe she got from Minna (they were fabulous). Ida helped out, but did not want to be in the picture. Ninni on the other hand wan'ts to be in the photo but always makes faces. I think she looks to much at Top Model.