Igår var jag och hälsade på Ann och hennes underbara, ljuvliga, trygga och lugna katter.
Hon har
S*Månlyckans och jag hittade henne av en slump när jag tittade på kattannonser hos
http://www.katter.nu/. Jag har tidigare varit inne där och tittar under kategori 3 och 4, där det är korthåriga katter, men nu var jag av en slump inne på kategori 2 med långhåriga katter och där fanns en annons med bild om Nayo (betyder glädje) som säljs till sällskap.
"
Nayo är en renrasig norsk skogkattflicka som säljs endast till sällskap pga dövhet. Hon fungerar som vilken annan katt som helst, förutom att hon inte blir skrämd av höga och plötsliga ljud. Hon älskar att jaga dammsugaren när den är igång :-) Nayo säljs som innekatt, men kan få promenera ute i koppel. Hon är registrerad i Sverak och flyttfärdig tidigast vecka 28 då hon är 13 veckor. Hon har med sig en egen "resväska" vid flytten, innehållande bl a mapp med stamtavlan, besiktningsprotokoll, vaccinationsintyg och lite tips och råd, gosefilt, mat som hon är van vid, leksak och en cd-skiva med alla bilder från hela hennes uppväxt. Både Nayos mamma och pappa finns att träffa i hemmet. Välkommen att ringa eller maila för mer info. Mvh Ann."
Jag smalt direkt så efter lite mejlkontakt så åkte vi (jag, N och I) och hälsade på henne. Jag har blivit så lugn när det gäller att åka iväg, har aldrig med mig kartboken. Det ser ju så enkelt ut när man tittar i Eniro. Tur nog hade jag med mig hennes telefonnr så jag kunde ringa och fråga var hon bor. Sen lyckades jag åka en omväg också, det var egentligen jättenära från där jag stod med bilen, men vi åkte runt hela tjottarongen istället.
Nåja, nästa problem - dörren till höghuset var låst. Tack och lov för mobiler. Ann kom hoppandes ner med en toffel, den andra hade katterna gömt.
Och när hon öppnade dörren så bara jag smalt. Underbara katter överallt. Det är ett under att jag inte bara la mig ner och krälade bland katterna. Undras när jag blev så vuxen?
Lilla pyret Nayo låg och sov, så Ann närmade sig henne försiktigt för att väcka henne med lite smek och kel. Vi fick hälsa på henne och hon är ju ljuvlig. Fanns ju inte en enda katt som inte var det.
Sen träffade vi andra katter, satt vid köksbordet och pratade, klappade katter, gosade med katter och bara njöt av att vara nära katter. Det var trevligt att träffa Ann, trots att jag som presumptiv köpare var väldigt nervös. Vi blir ju trots att bedömda och ska bli godkända som köpare ... Min nervositet lät mig säga att I fyller 17, fast jag menade att hon fyller år den 17:de.
I kände sig hemtam på en gång - sprang och gosade med katter och lyfte upp de med buller och bång. Lite som en jobbig barnunge som bara springer efter katter, men jag vet ju att det inte är hennes normala beteende. Tack och lov, annars skulle jag inte ha katt.
Ann berättade att hon alltid åker och hemlevererar katten och det tycker jag bara är bra. Dels känns det som om man har en vän i henne och så vill hon verkligen se att katten får det bra. Känns tryggt och bra. Plus den tredje bonusen, en tvingande andledning till att städa.
N klagade på att ingen katt ville gosa med henne, så då hämtade Ann "Lejonhjärta" eller som vi döpte om honom snabbt till Kurris. Det är en så kelen gosekatt som bara vill må bra och spinna. Enligt Ann en katt som inte går med på att inte bli kelad med om han vill kelas, han ger sig inte förrän man kelar med honom.
Där smalt ju N. Kurris är redan 18 veckor och hon kan tänka sig att man blir fodervärd åt honom.
Sen har hon också Noam the noble, tyvärr redan reserverad.
Jag trodde det skulle bli mycket tjat i bilen hem, tom att de skulle börja tjata i hissen. Men inte - det enda I sa var:
Mamma, tänk på att om vi köper katterna, så blir de lyckliga hemma hos oss och så blir vi lyckliga.
Ett argument så gott som något.
Jag lyckades med att vara vuxen och ansvarstagande, inte bara skrika rakt ut: ja, jag vill ha.
Så nu ska jag fundera riktigt noga om vi kan ge katterna ett bra hem. Det är klart vi kan det, men det är min nya giv. Inte ge efter för mina impulser utan verkligen tänka efter före.
Här åker jag Vampire med kameran i högsta hugget. Vampire är samma sak som Kvasten på Gröna Lund - fast längre.
Så här såg det ut från vår plats, vilket gjorde att så fort spelarna närmade sig målet närmast oss så ställde sig alla upp för att se bättre. Även jag, men vad hjälpte det. Jag var för kort så jag missade de två första målen av DIF. Den andra hade jag missat i alla fall, för när Daniel Sjölund gjort sitt första mål, gick jag iväg på toaletten. Vem hade trott att han strax efteråt skulle göra ett till???
Först svenska flaggan och sen omformade man det till AIK. 
Bilden visar på I som är nr 2 när hon gör sitt mål.